Filmfantasten

Black Swan [2010]

2012-01-16T11:00:00.001+01:00

Black Swan är en "hyllad" film från 2010 som vunnit Oscarsstatyn och en massa andra priser. Visst kan man inte sticka under stolen med att Natalie Portman spelar fantastiskt bra som Nina. Hennes skådespeleri i sitt egna pyskbryt är fenomenalt när kampen mellan den "vita och svarta" svanen slåss om hennes själ

Men sen tar det lixom slut. De flesta spelar sina roller bra, Mila Kunis som antagonisten/vännen/obskyra personligheten Lily, är dock mindre bra. Hon är väl undantaget som bekräftar regeln. Annars spelar Vincent Cassel bra som Thomas Leroy, danstruppens kreative ledare som kladdar lite på sin stjärna. Barbara Hershey som den bittra/drivande/beskyddande mamman och sen "gästspelet" Winona Ryder i rollen som Beth; den "före detta" stjärnan/älskarinnan till Thomas.

Det är ett kraftfullt persongalleri men det är allt. Eftersom man valt vanliga skådespelare finns det inte mycket dansant i filmen. Inga vidunderliga dansscener eller storslagna scenframträdanden. Slutdansen där Nina förvandlas till den svarta svanen är det bästa i filmen, tekniskt. Väldigt bra gjort och stiligt.

Kort resumé: Nina, den duktige dansösen med önskan om att bli nummer ett med en mamma som driver henne. Hon tränar alltid men är lite udda. Lily kommer in i truppen och skakar om Ninas värld i kampen on rollen som förste dansös i den nya uppsättningen av Svansjön. Samma dansös ska dansa rollerna som svarta och vita svanen. Nina vinner rollen och blir samtidigt Thomas nya "prinsessa". Lily är hennes stand-in och Lily lyckas lura med sig Nina på en rejäl syndig kväll med alkohol, droger och sex för att kunna sänka sin konkurrent och ta över rollen. Nina glider sakta men säkert in i ett eget privat vansinne när hennes inre svarta och vita svan kämpar om makten över hennes själv.

Jag vet inte.. Filmen är bländande tekniskt och Nathalie Portman spelar helt fantastiskt men eftersom det är en film som varken är.. så hamnar den i ett konstigt fack. Det sägs vara melodram/skräck men i mina ögon varken eller. Vi får se hur Ninas vansinne gör att hon stiger snabbt ner i ett eget helvete där ibland hon ser folk som inte ens finns. Ibland är det paralellpersoner till sig själv hon tror sig se.

Filmen är också omtalad för den "heta, sexigt lesbiska" scenen mellan Natalie och Mila vilket jag inte heller förstår. Men filmen är ju gjort som den är gjort så man får ta det hela för vad det är.

Som skräckfilm; urusel.
Som melodram; väldigt bra - vi får se hur besatthet tar över, skådespelare (Nathalie) som verkligen gått in i sin roll och visar upp personligheten: "ultimata lidandet för Konsten".

Den är mörk, mystisk och konstig. Finns egentligen bara en enda orsak till att man ska se denna film. Ok, två orsaker:

1. Natalie Portman - helt enastående som verkligen ÄR Nina.
2. Cineastiska mästerverket - foto, ljud, scenografi och teknik är bländande. Det går inte att göra mycket bättre än detta.

Sen finns det inte mycket mer. Det är för lite skräck. Det finns inga vackra dansanta scener. Inget svulstighet. Bara ett tätt drama där Natalie äger filmen. Det är lite synd för ingen annan tycks få leva ut i sina roll. Sevärd? Kanske.. jo.. men känn dig besviken eller helt knockad efteråt. Nått av dem blir det; tyvärr!

Kariseuma talchulgi (2006)

2011-11-18T17:26:00.001+01:00

The Legend of 7 Cutter är en skojsig liten koreansk komedi. Den fungerar då den bygger på det klassiska konceptet med "förväxlad identitet".

Jung Han Soo (Jae-mo Ahn) tvingas byta skola. Problemet är hans namn; Jung Han Soo. Han Soo är nämnligen den mest famösa slagskämpen i den koreanska skolvärlden som kallas för 7 Cutter eftersom han med en mattkniv alltid skär sina offer med den och lämnar ett 7 centimeter långt ärr.

När ryktet går att Han Soo kommer till skolan får till och med rektorn panik, kastar sig på telefonen och ringer gamla skolan. Han får veta att Han Soo är hemsk och lämnade ett långt ärr... Att det var en skrapa på bilen och en olycka kommer aldrig fram utan det är krasst: "han fick skylla sig själv att han skars av 7 cutter". Alla missförstår händelsen.

Det tuffa gänget i nya skolan är lika rädda de för de riskerar att tappa sin maktställning som de som kan råna alla andra elever på pengar och liknande saker.

Han Soo, helt ovetande om sitt rykte, kommer till Seong Ji High School och förstår inte alls de andra elevernas beteende mot honom. Självklart utmanas han av skolans tuffing till kamp om kungakronan. Men självklart vinner han och cementerar "sitt" rykte som värsting och hela tiden då genom "olyckor".

Han möter pojkflickan Min Joo (Eun-hye Yun) som är den tuffa, kaxiga tjejen i skolan och vägrar bli imponerad av hans rykte. Hon är boxaren och gängledaren bland tjejerna. Eftersom detta är en komedi så drabbar de samman efter att Min Joo har kommit på Han Soo flera gånger i "pinsamma" situationer.

Han avslöjar att han är förtjust i henne för att slippa få stryk av henne trots att han egentligen är förälskad i skolans, dyga, snygging.

Men som i alla "romcom", eller vad man ska kalla denna film, så växer en form av känsla fram mellan dem allt längre de umgås och möts. Men självklart så inser Han Soo att han är lite förälskad i denna flicka och när det kommer fram att han från början gillade snyggingen så blir Min Joo förkrossad.

Och för att skapa en situation i filmen och kunna skapa en form av "slut" på historien kastar man in ett gäng skurkar som ska hämnas på den riktiga Jung Han Soo. Så Min joo kidnappas av skurkarna och nu måste Han Soo rädda henne.

Detta är en koreansk komedi så man måste acceptera att det är saker som mer eller mindre förstärks. Inga tonåringar i denna skolfilm utan det är bara 30+ och det syns. Storyn är enkel och man vet inte vad man vill göra. Ibland är det romcom, ibland action för att bli komedi och plötsligt drama.

Men det gör inget, man får ta svagheterna med charmen filmen har. Plus det gör inget att de koreanska kvinnorna är vackra.. finns nästan alltid nån att vila ögonen på.

Conan the Barbarian [2011]

2011-11-16T10:42:00.001+01:00

Crap, skit, struntfilm.. undvik. Tyvärr. Arnold ÄR Conan Barbaren, det går inte komma ifrån.
Jason Momoa är bra i Game Of Throne och Stargate Atlantis. Han är inte dålig i Conan men manuset suger så enormt man tycker bara synd om honom.

Det är ett försök till ännu en reboot av en gammal klassiker men i mina ögon misslyckas man kopiöst. Här finns inte Det Stora. Ingen Carmina Burana, ingen cool skurk som Thulsa Doom (James Earl Jones) utan bara.. "jaha"?

Conans mor dödas i ett slag direkt i filmens början. Pappa Corin (Ron Perlman) förlöser sitt barn på slagfältet genom att skära upp magen på frun och plocka ut bebisen. Sen är grabben tonåring och under ett mandomsprov/tävling möter han ett gäng dummingar som barnet genast slaktar utan minsta skråma.

Snart möter vi skurken Khalar Zym (Stephen Lang) som är en platt figur vars önskan är att bli en "Gud". Han skövlar byn, ser till att Conans pappa dör och blir sen målet för hämnden. Stephen Lang var suverän baddie i Avatar men han kan inte göra mer åt skriptet än Ron eller Jason kan.

Man skippar helt Conan som slav utan direkt efter scenen i byn så är han vuxen och räddar några andra slavar. Här får vi möta hans kamrater och vi får se tre barbröstade slavkvinnor som glatt följer med sina räddare. Men det är allt. Detta är en kysk film som bara innehåller datoranimerat blod.

Skurken är på jakt efter den "renblodiga" - ett blodlinje som ska ha dött ut för 1000 år sen. Med denna flickas blod ska Khalar bli gudomlig. Tamara (Rachel Nichols) är .. jag vet inte vad. Det finns ingen känsla mellan henne och Conan. Det blir aldrig mer än en "kyss" och nån "vakna upp på morgonen"-scenen.

Jakten böljar fram och tillbaka och slutuppgörelsen sker i "underjorden" där det känns som om man återanvänt konceptet och scenografin delvis från Clash of the Titans som kom förra året med Sam Worthington .

Nä, detta är två timmar bortkastade som man aldrig får tillbaka. Tanken är god men ingen reboot direkt. Jason är ok som barbar men ingen Conan. Och har man inga episka scener som när Conan sänker en kamel eller jagar två ormhuvuden i en cirkel.. eller Carmina Burana.

Arnold ÄR den enda som gjort "serien" sevärd.

Velvet Goldmine [1998]

2011-11-11T18:33:00.001+01:00

Detta är filmen om den försvunna sångaren Brian Slade (Jonathan Rhys Meyers). Glamrockens Kung som försvann från spotlighten efter ett fejkat mord.

Journalisten Arthur (Christian Bale) får i uppdrag att skriva om Brian Slade 1984 då det är 10-år sedan det fejkade självmordet. Arthur har själv en historia med alla inblandade men motvilligt söker han upp folk och vi får ta del över hur Slades karriär fullkomligen exploderade och gjorde honom till den största stjärnan av sin tid.

Filmen är full av tidstypisk musik med några original och en del covers. Inget är uttalat men de två destruktiva huvudkaraktärerna är Brian Slade och Curt Wild (Ewan McGregor).

Titeln till filmen kommer från David Bowies "Velvet Goldmine" och när man ser filmen så går det inte att undvika se Ewans Curt som Iggy Pop/Lou Reed och Jonathans Brian som David Bowie. Personligen känns det som om Ewan har verkligen studerat Iggy och de klipp som utspelas på en scen, är det ibland så "naturligt" man ser Iggy.

Vi får hela glamrockens historia, hur man från "Swinging Sixties" gled över till glamrockens dekanens med sexuell identitetsupplösning där alla älskade alla. Just att filmens "nutid" är det trista, kalla 80-talet gör 70-talet varmt och "mysigt".

En film full av musik med många musikalscener. Det passar helt utmärkt in i filmen vars historia är i grunden banal; mystisk sångare förvunnen, vänner, exfru och kollegor berättar om filmen och sen får man ett ganska schysst slut. Sen att regissören har vald att göra historien ambitös, välspelad och klockren tematisk, är det inget att klaga på.

Det är en film med många bra skådespelare, Toni Collette spelar Mandy Slade och sällan har hon fått spela så vacker som den hon är. Eddie Izzard är den karismatiska agenten Jerry Devine och en av de mest lysande karaktärerna; Jack Fairy spelad av Micko Westmoreland.

Efterom jag gillar musiken och stilen så är detta en film som jag verkligen rekommenderar men det är just det; man måste nog gilla temat och ta det för vad det är.

Transformers 3

2011-10-19T11:25:00.001+02:00

Började titta på filmen.. stängde av efter 15 minuter så inga kommentarer eller betyg åt filmen. Tyckte början sög fett så det fanns ingen motivation att ens fortsätta se... inte ens den nya tjejen gav mervärde att orka...

En massa folk som sprang runt och sköt, nån metallorm som kröp i marken , hoppade i luften och ... *gäsp*.

Contagion [2011]

2011-10-12T16:38:00.002+02:00

Contagion är en "skrämmande" film som är ... annorlunda som film. Den handlar om en ny form av svininfluensa som har 25-30% dödlighet och drabbar miljoner människor över hela världen.

Filmen inleds dag två vilket gör att man först undrar om man missade något. Men Gwyneth Paltrow som spelar Beth kommer hem till familjen efter en tjänsteresa till Hong Kong. Hon är lite lätt förkyld efter resan och umgås lite. Dagen efter blir sonen förkyld och skickas hem från skolan.

Parallellet följer filmen en japan, en hong kong kines och en "öst"-modell som alla också är förkylda. Alla dör! Även Beth död och medans maken Mitch (Matt Damon) är på sjukhuset och får dödsmeddelandet av läkarna dör hans styvson.

Nu glider filmen över i hur sjukdomen sprids, paniken och misstänksamheten bland befolkningen ökar. Man får följa med WHO och de amerikanska smittskyddsmyndighetens tjänstemän i hur de försöker identifiera, sortera och lösa sjukdomen som är en helt ny variant.

Den som först sprider informationen om den nya sjukdomen är bloggaren Alan (spelad av Jude Law) som lagt upp en webbsite som visar "den kollapsande japanen" som dör på video. Han driver också stenhårt genom hela katastrofen att människan inte behöver några hemska mediciner utan kan bota sig själv med homeopatiska produkter. Speciellt sådana som han själv säljer.

Filmen visar en mindre pandemi, ett par miljoner människor dör och mänskligheten räddas tillslut av briljanta forskare. Det är en film som är full med kändisar trots sitt tema.

Det är nästan som att se ett CSI avsnitt. Lite blandade scener med hur folk drabbas. Hur Matt Damons karaktär försöker rädda sin dotters liv genom att undvika alla andra människor. Hur hjältemodiga läkare som Kate Winslet "offrar" sitt liv för att försöka hjälpa folket. Laurence Fishburne som den starka ledaren för det amerikanska smittskyddsmyndigheten etc. Det är en film som rullar sakta fram, visar pandemins effekter bara i USA dock. Visst, vi får se hur man söker lösningen i Hong Kong och att folk blir sjuka där med... men enda stället vi får se samhällets kollapsa ner i anarki, mord, plundring är USA. Kanske symptom på USA ;)

Kasino på Macau - där sprids sjukan bland folket lätt

Kate Winslet som CDC-läkaren Erin

Matt Damon kan inte lämna delstaten efter att man stängt gränserna för att hindra sjuka från att röra sig.

WHO läkare letar smittkällan i Hong kong

Samhällets kollaps går fort.

Filmen slutar med att människar räddas av ett vaccin. Ett vaccin som lottas ut till folk för man hinner inte producera tillräckliga mängder för att rädda alla. Ett vaccin som skurkar försöker komma åt genom kidnappningar och utpressning.

Och det som gör "filmen" är att den slutar med Dag 1.. vi får äntligen se HUR sjukdomen uppstår, Patient Noll och hur den sprids.

Är filmen bra? Njae, det är en fascinerande amerikansk vision av en pandemi. Säkerligen väldigt troligt scenario. Det vimlar av bra skådespelare och trots sin amerikanska tyngd är det gott om internationella känslor i filmen. Däremot var det kanske inte en höjdare att se filmen i Bangkok. Alla i biografen satt och småhostade. Direkt man kommer ut ur salongen är man omgiven av miljoner och åter miljoner människor, tätt packade överallt. Inte som i Hong Kong men tillräckligt för att inse att man ska INTE åka till Weekend Market och titta på fåglar/råttor/katter/hundar/fiskar/kläder/möbler marknaden. Speciellt inte gå till djuravdelningarna.

IMDB:

User Rating: 7.2/10 10,557 votes »

Captain America The First Avenger 3D [2011]

2011-08-29T08:35:00.004+02:00

Captain America är en fiktiv superhjälte skapad av Jack Kirby och Joe Simon under andra världskriget. Figuren har sedermera blivit en av hörnstenarna i Marvels serieuniversum, såväl i sin egen tidning men även som en av hörnpelarna i tidningen om superhjältegruppen Avengers.

Flera filmer har självklart gjorts men sällan har väl en sådan här propagandafilm passat bättre in i den amerikanska självbilden. Man har verkligen spelat på alla strängar och man ser hur väl Marvel har byggt upp nu med en massa filer ett eget multiverse där saker och ting hänger ihop. Tidigare var den en liten slutscen i eftertexterna, som i Iron Man, nu är det inbäddat från start.

Skurken Johan Schmidt, excellent spelad av Hugo Weaving söker efter den ultimata energikällan, gömd av de "nordiska gudarna" i Norge för att driva sina egna maskiner. Han leder Hydra, en organisation som vill ta över världen.
Filmen innehåller även Stark-koncernens grundare så ännu en liten spark till Marvels universum. Filmen är otroligt bra gjort. Effekterna är klockrena och färgspråket känns precis så där uppenbart man genast fattar. Det är den 40-talsvärld som vi alla tror det var och det finns de godaste goda och elakaste onda.

Det som slår mig mest är hur man blandar och ger. Nazisterna som var ärkeskurkarna och motiveringen till Steve Rogers envisa försök till att bli soldat, som i böckerna, är i stort sett icke-existerande i filmen. Det närmaste man kommer verkligheten är tre officerare i en kort scen plus "Hitler" som Captain Amerika slår ner under sin musikalschow. Annars finns inget kvar av andra världskriget. Det har man helt suddat bort. Istället känns det som om filmen anpassats både för "Kriget mot Terrorn", ett krig som USA fört i över ett årtionde nu. Dessutom är det ju Marvel och man behöver seriens komponent för sin kommande Avenger-film.

Det är en film som är nertonad i färgerna med de varma, rödbruna tonerna när man ser det goda Amerika och kallt och blåtonat när de elaka Hydra visas. Dessutom umgås ju de goda på en varm pub och dricker öl och sjunger medans de onda smider planer i bergen. Så klassikt det kan bli. Man lyckas väl med att få Chris Evans att spela sina två roller. Även om man "krymper" Steve Rogers lite väl i vissa scener. Men som Captain America är han den stora, starka amerikanska dröm-mannen som kvinnor faller för och män älskar att vara vän med. Plus det finns ett antal scener med Peggy Carter (spelad av Hayley Atwell) som sticker ut. Vilket är mer än tackvänligt.

Ett stort plus i filmen är scenografin. Den har de mesta av "min smak". Samtidigt känns den igen som också väldigt genomgående från många filmer den senaste tiden som alla behandlar de onda tyskarna i ww2-hightech/science-fiction betonade filmer (Sky Captain and the World of Tomorrow, HellBoy, The League of Extraordinary Gentlemen etc). Liknande "masker", stilar, färger och scenografi med fiendesoldater avhumaniserade i heltäckande masker och kostymer.

Detta är en vacker propagandafilm som man får ta för vad det är. Detta är amerikansk patriotism kombinerad med ärke-kapitalism. Mycket flaggviftande för den "amerikanska hel-ylle grabben som är den hjälte alla amerikanare har inbyggd i sig" samtidigt som den fortsätter i en filmserie att bygga upp nästkommande filmer om The Avengers som kommer nästa år.
Och filmen har ju Tommy Lee Jones så klart som butter överste...

En vacker patriotisk film i nertonade färger, bra 3D effekter utan tramsiga kärleksscener, några få "prata om livet" scener och resten av de dryga två timmarna film är action. Sevärd? Absolut popcorn-film men den kommer inte att lämna några bestående minnen utan du blandar snart ihop den med alla andra Marvel-filmer där du kommer ihåg några få scener och inget mer.

Men användandet av propagandan från andra världskriget med 3D-effekter i slutvinjetten innan eftertexterna rullar.. bara den är nästan värd biljettpriset på 125 spänn. Och egentligen kan du helt skippa filmen och försöka köpa någon av Olly Moss underbara propagandaposters för filmen. Betrakta och Njut av Olly Moss storhet!

Tucker & Dale vs Evil (2010)

2011-06-27T23:30:00.002+02:00

Eli Craig är inte den största regissören på denna jord. Men Tucker & Dale vs Evil är en skön skröna. En liten pärla som Folket tydligen gillar. Nästan 12.000 röster på IMDB och betyget är 7.6 vilket är väldigt bra för en sådan här slamkrypare.

Handlingen är så otroligt enkelt och följer alla klicheer för "ynglingar i skogen möter Hillbillys och börjar nån blöda"-filmerna. Detta är verkligen en bra indie-film. Filmen följer ett collage-gäng som ska ut och tälta i skogen. De kör långt ut i Virginias vildmark. Som alla andra collage-filmer är det kaxiga killar, röka lite brajja, snygga sexiga flickor som alla tycker det är obehagligt med inavlade bönder som stirrar på deras kroppar.

Man får dessutom följa Dale (Tyler Labine) och Tucker (Alan Tudyk) som är på väg till sitt sommarhus, ett nyinköpt ruckel för att.. som de själva säger: "drink some beer, do some fishin', and have a good time"

De är de två charmiga Hillbilly-typerna som möter studenterna på väg upp till sommarstugan. Under deras nattliga kanotfisketur får de syn på den vackra Allison (Katrina Bowden) på väg att ta ett bad. Sexig ung flicka och deras blickar dras så klart till henne. När hon hör dem "spionera" på henne så tappar hon balansen, faller och slår huvudet i en sten och sjunker ner i vattnet.

Gentlemän som de är.. räddar de flickan och just som de lyfter upp hennes medvetslösa kropp i kanoten får en annan av studenterna se hur de två läskiga hillbillyna kidnappar deras vän.

Ungdomarna letar upp stugan som Tucker och Dale bor i för att rädda sin vän. Och nu brakar det loss. Det ena leder till det andra och på grund av en motorsåg, hundratals ilskna getingar, förutfattade meningar och panik... så är Tucker och Dale ansatta av en självmordskult.

Det blir bara värre och värre.. det ena misstaget eller olyckan leder till ännu fler döda och det är bara hysteriskt roligt. Allison blir så klart vän med Dale, det finns en underliggande historia om att "för 20 år sen var det ett gäng studenter som blev mördade här - bara en överlevde". Som då självklart spelar en viktig roll mot slutet.Filmen är full av små detaljer, splatter och humor. Det är en omvänd Jason-film.. Ja.. ALLA vet vad en Jason-film innebär. Filmen är inte en sån där "skattesmitnings"-film som vi drabbas av allt oftare. Värdelösa rullar som bara har ett syfte och det är att skapa förluster så man slipper betala skatt.

Tucker & Dale vs Evil är den mest intelligenta skräckkomedin som finns just nu av de nyare filmerna. Den tar en modern twist på den klassiska slasher-filmen men gör just våra rednecks till de charmiga, slarviga hjältarna.

Klart manuset inte håller helt igenom men vem bryr sig. Speciellt inte när du har självmordskulten som skapar totalt kaos i skogen för Tucker och Dale.

I'm a Cyborg, But That's OK (2006)

2011-06-24T00:12:00.005+02:00

Saibogujiman kwenchana av Chan-wook Park är en väldigt annorlunda Park film. Young-goon (Lim Su-jeong) är den söta flickan i huvudrollen som tror hon är en cyborg. Hon är inte som alla andra utan hamnar på dårhuset. Park Il-soon (popstjärnan Rain) är en annan patient på sjukhuset. Han är "tjuven" som stjäl andras egenskaper och tar över dem. Hans största farhåga är att han ska bara försvinna in i en prick.

Detta är inte Parks bästa film. Han ville ta den lugnt efter sin hämnartrilologi: (Sympathy for Mr Vengance, OldBoy, Lady Vengance) och visst blev det en helt annan typ av film. Men Park bibehåller ögat för detaljerna, det obskyra och skapar en liten koreansk kärleksdramakomedi.

Filmen är fylld av melankoli men ändå finns där glimten i ögat hela tiden. Den utspelar sig ju på ett mentalsjukhus och är inte direkt fylld med patienter som i Gökboet. Här är det lite mer draget till sin spets. Lite mer Mer så att säga.

Vad handlar filmen om egentligen? Den unga flickan, superbt spelad av Lim Su-jeong. Det kanske låter elakt men hon är perfekt i rollen som udda, lite konstigt mentalt men vackert annorlunda. Se bara på hennes roll i filmen A Tale of Two Sisters (2003) där hon var den ena lysande stjärnan som storasyster.

Här spelar hon Cha Young-goon som tror hon är en cyborg som får "uppdrag" via enradio, på jakt efter sin mormor för att överlämna tantens löständer. Även mormodern hamnade på "sanatorium" på grund av sin mentala hälsa. Hennes tid på sjuhuset är att prata med "ljuset", automatmaskiner och sin radio. Inte heller äter hon då den "feta" patienten alltid tar hennes mat. Samtidigt planerar hon att döda alla "vita" (läkarna) som hämnd för hur de behandlade mormodern. Hon möter här Park Il-sun, en anti-social "tjuv" som stjäl andra patienters maner, själar, minnen, förmågor och tar över dem helt. Cha Young-goon tycker det är perfekt och vill att han ska stjäla hennes "sympati" så att hon kan skjuta ihjäl alla läkare.

Det är samspelet mellan de två som bär filmen. Det är en kärleksfilm mellan två personer som inte är som alla andra. De har sitt mentala bagage. Park tar oss med till deras (och andra patienters) inre världar och det är vackert visuellt. Den är drömsk, visuell och väldigt annorlunda. Den skulle lika gärna ha varit europeisk (läs fransk) och då regisserad av Jean-Pierre Jeunet och huvudrollen skulle spelats av Audrey Tautou. Det är så typiskt "den" typen av film.

Skådespelarna och deras prestation är klockren. Tydligen ska detta vara Rains första film och han klarade av att gå från hyllad J-pop stjärna till att spela mentalpatient. Detta är en slamkrypare, en film som inte riktigt blev stor på biograferna med som får ett följe av nya beundrare.

Om man ska ta korenska romcom genren så är nog "My Sassy Girl" bättre. Tar man en djupare koreansk kärleksfilm är nog "Bin-Jip" (Järn-3) det vackraste man kan se.

Förvänta dig inte det bästa du sett, förvänta dig inte att du ska förstå.. ibland är en film bara så. Favorit-citatet i filmen: ‎'Yesterday, I stole Thursday.'

7.1/10 av drygt 7300 röstande

IMBD User Rating:

Haeundae [2009]

2011-06-21T00:53:00.003+02:00

Som film är inte Haeundae den största koreanska filmen du kan se. Det är en dålig ripoff på alla amerikanska katastrofilmer kombinerad med kärlek, sorg och humor (!).

Ett gäng jordbävningar utanför Japans kust oroar det seismologiska instututet i Busan-området och det är lite klassiskt käbbel om man ska varna för tsunamio eller inte när det sker en jordbävning.
Filmen inleds med att presentera alla "huvudpersonerna" på det vanliga sättet med koreansk knorr. Ripoff från många andra koreanska filmer. Det finns ett inbördes drama mellan dem och skåedespeleriet är som det är. Inget på topp, direkt.

> Den rika flickan på semester med sina vänner som faller för den snälla livräddaren.

> Sjömannen som längar efter en flicka, vars far var en kollega som dog på båten i en olycka.

> Geologen som strider för att varna världen, samtidigt som han finner han har en liten dotter.

Visst, det var en film som drog in mycket folk på biograferna och det var väl allt. Det är inte en film som gör avtryck i historien direkt. Det enda som finns i denna filmen som är lite så där unikt är att försöka hitta "de andra filmerna" som man snor rakt av ;). Två klockrena stulna delar är "The Guardian" och "Geunyeo".

Och på koreanskt sätt så bakar man självklart in komedi i de seriösa. gråtande scenerna eller använder det på ett sätt för att lätta upp.. Scen med folk som drunknar, klipp till snubbe som springer och duckar för nerfallande containers (jaja.. det är en katastroffilm!!), klipp till folk som offrar sina liv för andra, klipp till snubben tidigare som nu kastar en tändare och spränger en containerfarktyg...

Det finns nog bara en enda förmildrande omständighet som gör att man ser filmen, okej.. två omständigheter; Ha Ji-won är så där skört vacker i filmen, även i denna urusla roll.

Men den stora orsaken är att filmen blev rätt så sann.. Två år efter filmen drabbades ju nordost-kusten i Japan av den förödande tsunamin.. vi ÄR berörda av det.. det går inte komma ifrån. Även om det är en katastrof-rulle om en hemsk olycka.. så får den lite extra näring av hur nära verkligheten det blev.. i tid och plats.

Super 8 [2011]

2011-06-18T17:45:00.003+02:00

J.J. Abrams plus Spielberg slår sina påsar ihop och gör en enorm homage till det tidiga 80-talet. Ett gäng pojkar i just den där Spielberg-åldern som rockade i ET ränner runt på stan filmandes en Zombiefilm.

Deras filmande går istå och en av dem lyckas ragga Skönheten till filmen som ska spela "Hustrun". Sent en natt står de på en ödslig station för att filma en scen. Ett tåg kommer i bagkrunden och filminspelningen får plötsligt mervärde. Alla rusar snabbt för att komma på plats; gäller att få med det passerande tåget som rekvisita.

Under filmande sker en kollision mellan en bil och tåget. Stor katastrofscen, barnen flyr för att undkomma exploderande tågvagnar, ammunition och containers som flyger i luften. I sin panik knuffar de till kamera, som filmar hela scenen.

Efter olyckan flyr de scenen för katastrofen när militären kommer farandes med sina vapen.

Militären rullar nu in röjer upp. Barnen fortsätter sitt filmande med nya möjligheter till att filma scener med obetalbar rekvisita.

Samtidigt sker det saker och ting i staden. Alla hundar rymmer, kablar försvinner så att elförsörjningen upphör att existera. Saker i staden som bilmotorer och mikrovågsugnar försvinner. Tillochmed sheriffen försvinner. Militär, mysterier, barn. Allt en SpielbergAbrams film behöver.

En sak jag undrar över är om jag såg samma film som SVDs [3 av 6] kritiker:

Filmen börjar med att en av de filmande pojkarna förlorar sin mamma i en
arbetsplatsolycka, men det har inte heller någonting med någonting annat att
göra.

Hallå?? Det är ju väldigt centralt i den fortsätta delen; pojken, vice sheriffens son och stadens fyllos dotter blir betuttade i varandra. De vuxna hatar varandra eftersom vice sheriffens fru tog det arbetspass som fyllot hade supit sig sjuk för. Det är det som skapar "Romeo & Julia" konflikten.

Berättelsen är förlagd till en småstadshåla i Ohio, tiden är skarven mellan
1970- och 80-tal. Vad tanken är, kan man undra över. Jag levde själv i USA under
den här perioden, och den präglades inte alls av den exotiska kalla
kriget-stämning som här ramar in skeendet, utan istället av den vanmakt och
revanschism som skapades av det utdragna gisslandramat i Teheran.

Det finns EN ENDA scen som anspelar på Kalla Kriget och det är under ett möte i staden där stadsborna anklagar Sovjet för invasion då nån stulit 20 mikrovågsugnar och strömmen kommer och går.

Idiiten på DN [2 av 5]är än mer ute och cyklar.

J Abrams är en udda kombination som filmskapare, så smart när det gäller att
hitta uppslag till filmer vi vill se, nästan hjälplös när det gäller att foga
ihop idéerna. Han för tankarna till Alfred Hitchcock, som i François Truffauts
intervjubok ofta förlorar sig i beskrivningar av scener han tänkt ut som skulle
kunna bli mycket rafflande, och sedan avslutar med att han tyvärr inte hittat
något sätt att få in dem i en film.

Jo tack, försöka blanda ihop JJ Abrams med François Truffaut.. då visar man tydligen vart ens betyg kommer ifrån

Detta är en homage till flera olika filmer; Spielbergs ET med samma tidskänsla, cyklande pojkar och utomjording som kommunicerar mentalt efter att ha "tagit" på människorna. Det är en hyllning till Romero och hans zombifilmer.

En ren hyllningsfilm till gränsen mellan 70 o 80 talet, Lucas, Spielberg, Romero, Donner och Reiner.

Och för de som inte fattar:
Rob Reiner och filmen "Stand By Me"
Richar Donner och filmen "Goonies"

Spielberg och filmen ET

George Lucas och hans strategi för det visuella

George Romero och hela zombiefilmsgenren

E.T. is back and this time, "he" is pissed!

The world ranks:
Professional reviewers - Average Rating: 7.5/10 (202 reviews)

Audience: 4/5 (~48.000 reviews)

Drive Angry (2010)

2011-05-18T21:24:00.003+02:00

Vad behövs för att skapa en stor film? Stjärnor, budget och ett manus. Detta har inte filmen Drive Angry men den har Amber Heard och det säger det mesta.

Detta är en dum film. Det är ren av en korkad film och helt underbar. Vackra brudar, halvnakna kvinnor, muskelbilar, helvetet och töntig dialog.

Candy: [as they're having sex] Why don't you get naked?
Milton: I never disrobe before gunplay.

Milton, spelat av amerikas sämste finansman Nicolas Cage, är ute på en hämnarresa och på vägen plockar han upp kaxiga, sexiga, heta Piper (spelad med bravur av Amber). Hans "uppdrag" är att stoppa en religös kult ledda av Jonah King från att offra en liten bebis när det är fullmåne. Samma kult som mördade Miltons dotter för länge sen.

Nu är har fri och på jakt och det skjuts, sprängs, exploderar och dör i varje scen. Det hela kompliceras dock av "Reviosorn" spelad av William Fichtner som är i sin tur på jakt på Milton. En av filmens skönaste karaktärer.

Detta är inte en film som kommer bli berömd, inte vinna några Oscars. Men det är en modern tappning på klassiska roadmovies från 70 talet där det är vansinnesjakter genom den amerikanska södern och allt sker i 120 km i timmen. Allt handlar om frälsning från det onda, en form av Karma och totalt utstuderade karaktärer.

Det är en film som har allt i 104 minuter... pulp fiction kvalitet.. Man kan inte gå fel med Amber Heard...

Plus den finns i 3D!!

Sucker Punch (2011)

2011-04-11T11:38:00.003+02:00

Så kom Zack Snyders nya "epos" ut: Sucker Punch med skådespelerskor i de tunga rollerna: Vanessa Hudgens, Carla Gugino, Emily Browning, Jamie Chung, Abbie Cornish och Jena Malone.

Handlingen är "simpel" och inte alls engagerande. Med en budget på nästan 100 miljoner dollar är det mesta, som mycket av Snyders filmer fyllda med gigantiska datorkraftsbudgetar. Allt arbete ligger här på det visuella. Dessutom står han upp för den gamla slagdängan att visa upp vackra flickor i sensuella kläder och låta dem sparka rumpa hela tiden. Sex sells!

Handlingen är som sagt "enkel": Introduktionen är en ryckig gråmulen sekvens med en voiceover med en kvinnoröst samtidigt som:
> Mamma dör
> Styvpappa ler
> Hela arvet går till döttrarna
> Äldsta dottern försöker skydda yngre dotter från styvpappans försök till övergrepp
> Lillasyster dör, storasyster åker in på hispan för kriminellt sjuka.

Hon får höra hur hennes styvpappa och en vårdare planlägger att hon ska bli lobotomerad och glömma bort allt. Sen sitter hon fastsatt i stolen och läkaren är redo med spetsen som ska penetrera genom ögonlobens sida för att göra henne till en "zombie". Just som han slår till förs vi till en dansscen där just samma scen spelas upp och avbryts i just det ögonblicket. Istället för ett grått mentalsjukhus är det nu en vibrerande nattklubbsbordell. Storasyster presenteras för alla som Baby Doll.

Nu blir det en ny typ av film.

Tillsammans med Sweat Pea, Blondie, Rocket och Amber så utspelas nu en "tredje" så agerar de för att försöka rymma. Alla tjejerna dansar för "kunder" och ska bli utvalda för att ha sex med dem. Det är deras enda syfte på denna bordell. Om 5 dagar kommer den stygga mannen som ska ta Baby Dolls oskuld och hon vill hinna rymma innan dess.

När hon drillas av "Bordellmamman" Dr. Vera Gorski , så flyttas hon till en ny dimension under dansen där hon möter den Vise Mannen, spelad av Scott Glenn, och får veta att om hon samlar 5 saker så blir hon fri. Plus hon får spöa skiten ur tre stycken 15 meter samurajer med automatvapen.

Det är nu filmens tredje dimension efter det grå trista mentalsjukhuset och den färgglada bordellen. När Baby Doll dansar kan ingen ta blickarna ifrån henne och hennes väninnor kan stjäla alla delar som behövs till flykten. Samtidigt som hon dansar så utspelas feministiskt krig i den nya dimensionen med gigantiska robotar, ångdrivna nazister, drakar och futuristiska tåg.

jag vet inte.. filmen som "handlingsdriven underhållning" suger. Men det är inte därför man går och ser en Snyder-film. Man gör det för två timmars visuell underhållning. Och denna film har del. Tyvärr finns det en stor nackdel med filmen: Vanessa Hudgens är med. Och det är definitivt ingen bra skådespelerska.

Däremot finns en stor fördel: Abbie Cornish och hon räddar filmen som Sweet Pea!

Lebanon (2009)

2011-02-25T16:31:00.002+01:00

Lebanon är en film från 2009 som mött blandat resultat. Den får jättebra betyg på IMDB, just nu 7.0 i betyg. HELT OBEGRIPLIGT!

Personligen hade jag stora förhoppningar. En stridsvagnsbesättning som upplever anfallet mot Libanon 1982 tillsammans med en fallsjärmsjägartropp. Den säljs som spännande:

"June, 1982 - The First Lebanon War. A lone tank and a paratroopers platoon are dispatched to search a hostile town - a simple mission that turns into a nightmare. The four members of a tank crew find themselves in a violent situation that they cannot contain. Motivated by fear and the basic instinct of survival, they desperately try not to lose themselves in the chaos of war." (google translate)

Lebanon som film håller inte. Den kommer inte i närheten av gruppdynamik, spänning, krig, skräck, våld, övergrepp eller andra komponenter en film av denna kaliber behöver. Det finns inte ens politik eller religion.

Dessutom är den så enormt full med irriterade saker man bara bryter ihop på dem, Visst, de kanske behövs som komponenter för att driva den (o)befintliga handligen framåt men i krig har man stridsvagnsluckorna stängda och låsta!!! Här är det värsta rusningstrafiken med folk som klättrar in och ur vagnen.

De fyra i besättningen är en gråtmild förare, en rädd skytt som hellre ser sina egna soldater dö än agerar, en laddare som lyckligtvis är normal och en extremt puckat vagnchef. Om dessa skådespelare var ens i närheten av hur den israeliska armén beteer sig skulle Israel aldrig överlevt som nation i 5 minuter. De är så inkompetenta man blir mörkrädd.

Sen kommer en syriansk soldat in som krigsfånge och man förväntar att det blir lite politiskt eller religiöst.. icke då.

SKITFILM! Den kunde varit mycket bättre om bara regissören Samuel Maoz sett filmen The Beast of War (Odjuret) från 1988 som handlar om en rysk stridsvagn på irrvägar i Afghanistan. Den har fått 7.3 på IMBD och är så mycket bättre än Lebanon.

Undvik Lebanon om du inte vill kasta bort 90 minuter av ditt liv du aldrig får tillbaka.

Tron Legacy 3D [sci fi] (2010)

2011-01-09T18:32:00.003+01:00

Tron: Legacy i 3D är en Film med stort F som kom 2010. Redan för "evigheter" sedan kom en liten film kallad Tron. 1982 blir det premiär på en film som handlar om den gode hackaren Flynn (Jeff Bridges) som sugs in i en datorvärld där säkerhetsprogrammet Tron (Bruce Boxleitner) försöker stoppa Flynn från att hacka ENCOM, det Stora Bolaget, och avslöja en massa fubb.

Den innehöll "Light Cycle" tävlingar, disk-tävlingar etc som ett led i maktkampen och striden om överlevnad i cybervärlden.

Som den kultrulle Tron blev, så skapade det självklart en massa Cosplay-människor och Tron-mannen är väl den mer "kända" av dem.

I denna cybermiljö sprang och åkte Tron och Flynn runt och stred mot varandra innan de blir vänner för att avslöja skumraskaffärerna.

Tekniken 82 var som den var men man lyckades skapa en vacker futuristisk värld där Flynn ikädd sin lysande dräkt syntes rejält.

Tron var lite mer stel i sin karaktär eftersom han trots allt bara var ett säkerhetsprogram innuti en maskin. Men fenomenal med sin disk på att bekämpa alla virus och trojaner som försökte attackera "The Grid".

Snabbspola 30 år. Trots att man redan på slutet av 90-talet spekulerade om en fortsättningsfilm på Tron tog det ytterliggare 10 år och vi har nu resultatet: Tron: Legacy.

Handlingen är enkel och så okomplicerad att det krävs inga "förkunskaper" om Tron. Det är en bonus, men den kan ses helt fristående.

En kväll på 80-talet berättar en ung Kevin Flynn (Jeff Bridges dataanimerad att se 30 år yngre ut) för sin son, Sam Flynn (Garrett Hedlund), om alla framsteg han gjort och att han "bara ska rädda världen" med sin upptäckt. Dagen efter kommer han inte hem utan är bara borta. Nu spolar vi fram genast till "nutid" då en 27-årig Sam sugs även han in i denna cybervärld; The Grid.

Ganska omgående blir han tillfångatagen av väktarprogram, transporterad till "Arenan" där han kastas in i "The Game"

Med lite instruktioner om att "överleva" hamnar Sam på arenan och utkämpar disk-krig efter disk-krig.

Sam vinner så klart disk-striderna då han möter Mästaren Rinzler så är han precis på väg att raderas när Rinzler märker att Sam blöder och informerar alla att det är en användare på arenan och inget mystiskt program. Han förs då till Clu, The Grids enväldige diktator.

Clu är en "klon" av den äldre Flynn med uppgiften om att skapa den perfekta världen. Han gjorde det genom att kuppa till sig makten, fördriva Kevin och ge sig på att utrota en helt ny livsform: Isos (isomorfa algoritmer, självgenererande program som kunde öppna upp mysterier inom biologi, vetenskap, religion etc). Clu ansåg dem underlägsna och utrotade dem.

Sam kastas in i en light cycle match och är precis på väg att dö när han räddas av Quorra (Olivia Wilde) och förs till sin Far. Kevin och Sam bondar igen och de inser Clu vill komma ut samma väg som Sam kom in. Genom att Sam tar sig ut till Verkligheten så kan han enkelt radera Clu och rädda både Verkligheten och The Grid-världen.

En kamp och tävling om att fly startar där Clu vill komma åt Kevins disk som innehåller alla hemligheter i The Grid-världen och kan släppa ut hans trupper till vårt universum.

Filmen är som sagt rätt så enkelspårig och följer mallen helt enligt Hollywood-produktionsreglerna: pojke växer upp utan far, bitter anti-social och får utnyttja sina anti-sociala färdigheter att rädda världen, bli "kär" och vinna över skurken.

Men det som gör denna film sevärd är på vilket sett detta sker. Detta är kanske inte rätteligen filmen med F.. utan kanske filmen med K. K som i KONST. Trots att det är 30 år mellan filmerna hänger de ihop. Legacy har en mer utvecklad Grid-värld och är mer mörk, mystisk och vacker.

En ung datorgenererad Jeff Bridges parallellt med en gammal, en visuell orgasm och ett soundtrack av Daft Punk (spotify-länk) så skapar man digital konst. Detta är en film som fått verkligen blandad kritik.. Kulturfjollan på SR sågade den som "Tron Legacy är en av de sämsta filmer jag sett" medans tidningar som New York Post säger "eyeball party" och den berömde amerikanske kritikern Roger Ebert gav filmen 3 av 4.

Handlingen är som sagt för lätt att förutspå men det spelar mindre roll. Olivia är bländande vacker, Jeff Bridges cool och filosofisk och Garrett spelar sonen med bravur som aldrig ifrågasätter det han upplever inom The Grid. Scenografin är ursnygg och musiken av Daft Punk ligger som en underbar matta över det visuella och sveper in dig i bomull.

Sen får man inte glömma en av Sirenerna, Gem, spelad av Beau Garrett. Sirenerna som sköter om de tävlandes utrustning och vapen. Hon tillsammans med Castor (Michael Sheen) ger oss filmens bästa scen på nattklubben "End Of Line club" där hela filmens dynamik och visuella förmåga smälter samman i en underbar scen.

Sevärd?? Nej, inte för handlingen.. men JA!!!!! om man gillar det visuella före handling. Färg och form före funktion.

Deadgirl (2008) [skräck]

2010-12-29T14:54:00.005+01:00

Filmen Deadgirl kom 2008 och är regisserad av Marcel Sarmiento och Gadi Harel vilket inte betyder så mycket egentligen.

Detta är en otroligt obskyr film som blev haussat till skyarna på olika skräckfilmsfestivaler runtom i världen. Handligen i korthet går ut på två "vanliga" problemfyllda tonåringar som inte är "bra" på något i skolan, kommer från fel område etc. Det enda som får Rickie (Shiloh Fernandez) att vara kvar i skolan är den snygga tjejen JoAnn (Candice Accola). Hans polare JT (Noah Segan) stannar kvar bara pga Rickie så de är ett par vanliga killar.

En dag, när de skolkar från skolan, driver runt på ett gammalt nerlagt mentalsjukhus så finner de en naken kvinna, fastkedjad i källaren, tillsynes död under ett plastskynke. Men ack, hon är inte död och än konstigare.. hon kan inte heller dö.

Rickie vill släppa kvinnan men JT anser att "why? Hon lär inte saknas så varför bry sig". Konsensus blir att de håller kvar henne för hon är ju inte riktigt mänsklig, vilken människa kan inte dö? Plus, hon är ju naken och fastbunden.

Så, några skott i hennes kropp, lite kniv och sen, tonåringar som de är, så har de ju en sexdocka som de kan leka med. Sakta så leder spiralen av våld, sex och tonåringar till att det blir ett rykte och allt eskalerar utom kontroll.

Det är en film som visar klart på objektifieringen av kvinnor, mäns våldsamma natur och hur de agerar i samspel. Ser man på filmen med de glasögonen är det en fascinerande film inom skräck/gore genren med ett antal scener som etsar sig fast. Men väljer man den för att se den som en vanlig skräckfilm med lite naken hud och gore, då är det en riktig dyngfilm.

Man har ett skript som är väldigt bra och fascinerande men med de resurser man har så lyckas man inte göra det rättvisa. Det blir bara billig exploatering. Den lämnar alla frågor öppna, ger aldrig svar utan visar bara vad som alla redan vet: Män är skitstövlar, kvinnor är slit-och-släng varor och finns det ingen risk, så begår man vilka övergrepp som helst.

Den är dubbelbottnat i att den svänger från skräck till ofrivillig komik när den försöker vara seriös och säga något. Den vill vara något den inte är. Tyvärr, se den bara om du är nyfiken men du kommer inte sakna den ifall den faller i glömska.

Not Safe For Work - När blir porr kvalitet och vice versa?

2010-12-27T15:36:00.005+01:00

När blir "pornografiskt" kvalitet eller vice versa? Beror det på om regissören är en berömd person som anses vara konstnärligt så kan denne göra vilken film som helst?

Om man tar Passolini så gjorde han "Salò - Sodoms sista 120 dagar" som handlar krasst om ett gäng fascister 1944 som inser att "kriget är förlorat" och plockar med sig ett gäng "offer" med sig upp till ett slott där de lever ut alla sina laster och lustar. En film som passerade den svenska filmcensuren eftersom det ansågs vara ett konstnärligt verk men det är en av de mest kontroversiella filmerna som gjorts. Full av nakna kroppar, sex, bajs, kladd och övergrepp.

Nagisa Oshima gjorde "In the Realm of the Senses" 1976 som är en väldigt erotisk film. Erigerade penisar, oralsex och ett banbrytande av alla japanska tabun skapade en omtalat film som fortfarande anses vara syndig. Men det är konst och således en film som i europa anses vara kvalitet trots att den förbjöds i USA oklippt.

Von Triert Antichrist är den också "snuskig" men anses vara konstnärlig trots man använder porrskådisar för att visa det mest explicita sexandet. Den är våldsam och skulle lika gärna kunna klassas som tortyr-pornografi med blödande könsorgan, mutliation och mord.

Vincent Gallo gjorde filmen "The Brown Bunny" som i sig är en skräpfilm men blev omtalad eftrsom det är en film som tacklar pornografins gränser mot erotiken i sitt "banbrytande" sätt. En form av roadmovie som aldrig skulle kommit någonstans om det inte var Gallo som gjorde filmen och Chloe Sevigny som ger honom en äkta, ocensurerad avsugning.

Andra amerikanska filmer/filmare är Winterbottom och Larry Clark . Winterbottoms film "9 songs" handlar om ett förhållandes uppgång och fall, utspelade genom 9 sånger på en konsert varvade med äkta samlagsscener. När det gäller Clark så är det väl ganska välbekräftat att han är en klassisk "ful gubbe" som älskar att göra film om problematiska ungdomar. I filmen "Bully" är det mesta nertonad men i filmen "Ken Park" går han hela vägen genom att visa sex, oralsex, onanerande mm helt ocensurerat.

Att den franska filmvågen inte bangat för att visa snusk, sex och erotik i en och samma film har vi sätt länge. Ta filmer som "Baise-moi" som en fransk roadmovie med två porrstjärnor i de bärande rollerna (Karen Lancaume, Raffaëla Anderson) som blir våldtagna och sen går på mördarstråt. Gaspar Noé kom med filmen "Irreversible" med den hemskaste franska filmen. Den handlar om ett mord som kom utan en våldtäkt. Den har egentligen inte något explicit men det karaktären Alex (Monica Bellucci) blir utsatt för en lång, brutal våldtäkt som skapade bland de största kontroverserna. Det sker i en tunnelbanegång och är filmad med en statiskt placerad kamera och är nio minuter lång i "realtid". Den innehåller anal-våldtäkt och grov misshandel och fick många biobesökare att lämna filmen.

Då är Catherine Breillats film "Romance" en västanfläkt, trots att det var den "första" film som visade en erigerad penis så släpptes den i USA. Trots att den innehåller äkta, osimulerad oralsex, samlag och en massa nakna kroppar som har Sado Masochistiskt sex och en äkta Rocco i sexscener så var det den film som blev banbrytande i USA för hur långt en seriös film kan gå med explicita sexscener och ändå bli ett konstverk.

Upp: Romance

Upp: Salò

Upp: Ken Park

Skyline (2010)

2010-12-11T22:33:00.002+01:00

Vinterns "myskofilm" Skylight från 2010.. Det finns absolut ingenting att säga om denna film än två saker.
Lite snygg CGI - men detta är orsaken till filmpiraterna.. detta är en film som är värd max 10 öre att se.. Bland de sämsta jag sett.

Men ladda gärna ner den - låt bolag som pumpar ut sån här skit gå i KK.

Bitch Slap (2009)

2010-12-06T14:38:00.004+01:00

Det är friskt med regissörer som satsar på att kränga film till finniga tonåriga killar (och oss "gubbsjuka" :D )

Grindhouse är honnörsordet och målet är säkert att härma Tarantino, Rodrigez och Roth men det lyckas inte riktigt.

Tre "bad-ass" brudar: Trixie, Camero och Hel, en nergången strippa, en knarklangande mördare och en kraftfull affärskvinna - alla tre hamnar i öknen för att utpressa en skurk på enorma summor dollar. De har kidnappat skurken Gage för att få honom att avslöja var skatten finns men det slutar med ett till mord.

Som alla förstår blir det problematiskt. Filmteamet gör allt för att maximera ut det som ska "ligga" till grund - sexiga babes i "heta" miljöer.

Deras försök att få tag på 200 miljoner i diamanter - en rejäl skatt - sätter deras "vänskap" på prov. Dessutom drabbas de av andra skurkar som också vill ha tag på skatten. Dessutom är det den legendariska Pinky som äger skatten och alla som försökt ge sig på Pinky har lidit svåra kval. Det är lite Kayzer Soze över Pinky-karaktären.. alla vet OM Pinky men ingen vet VEM Pinky är.

Det ger en hel del bilder där de får skvätta vatten på varandra, bli lite smutsiga och ändå trippa runt i öknen i högklackat. Allt är gjort med glimten i ögan (och heta slingrande kroppar) - allt för en visuell njutning.

Efter mordet på Gage så kommer en ung polis till platsen - han vill ju hjälpa tre, heta sexiga tjejer som verkar ha motorproblem men de behöver ingen hjälp så han åker iväg. Trixie råkar ramla på något i sanden och det visar sig vara en död kropp. Man finner Pinkys vapengömma och Hot Wire, en av Camaros gamla historier dyker upp med psykopatiska Kinki.

Det som gör filmen sevärd är faktiskt Memento-greppet som dock är det mest uttjatade greppet nu. Det är en massa flashbacks och hopp fram och tillbaka i tiden för att visa varför de tre flickorna hamnat där de är just nu och sen har du Kayzer Soze.. eh, jag menar Pinky som svävar över hela den galna historien.

Det blir mycket pangande, en del dödande, mycket "hälla vatten och slänga med håret"-scener i hettan plus en härlig revival med Lucy Lawless och Kevin Sorbo. Så länge man ser den för vad det är - ett försök till C-film som är på B-filmsnivå, har skådisarna Kevin och Lucy samt Julia Voth som svansar runt i öknen i guld-laméklänning och killer-högklackat..

Betyget kan bara bli ett: Se den NU!!!!

I told ya'!

Cashback (2006)

2010-11-12T20:58:00.004+01:00

Ben är en ung man som efter ett svårt uppbrott med sin flickvän utvecklar sömnproblem. För att utnyttja den extra tiden han plötsligt fått till sitt förfogande tar han ett jobb på en nattöppen livsmedelsbutik och under de ändlösa arbetsskiften träffar Ben flertalet säregna karaktärer. Bristen på sömn och den allmänna tristessen tar dock snart ut sin rätt och Ben börjar tro att han kan stoppa tiden.

Ben Willis: You see, I've always wanted to be a painter, and like many artists before me, the female form has always been a great source of fascination. I've always been in awe of the power they posses.

Detta är en underbar intelligent pärla som tyvärr passerat de flesta förbi. Alla skådespelarna agerar med bravur och lever ut sina roller på ett humoristiskt, seriöst, dramatiskt sätt. Och som engelsk film, nertonad och ändå fri. Fri både i form och tanke.

Filmen bygger mycket på att handlingen rör sig sakta fram med Ben som leder åskådaren fram mer med sin voice-over dialog än själva dialogen. Den är überjävligt bra! Musiken lyfter filmen verkligen med en blandning av stilar som heter duga; Bolera och Casta Diva hela vägen till Bryan Adams, svenska The Concretes och Frankie goes to Hollywood.

Filmen har komponenter i sig som får mig att tänka på boken The Fermata av Nichols Baker. Han kan också stoppa tiden.

Cashback:

2012 Doomsday

2010-10-24T00:52:00.003+02:00

Kan en film BLI sämre? Jag tror Rymdinvasion i Lappland är bättre än denna film. Denna skräprulle kom 2008 och anspelar så klart på mayakalenderns slut, den 21 december 2012.

Men 2012 Doomsday är en hallelujha film. Tror det är Jehovas Vittnen som gjort filmen. Kontentan är att GUD, de kristnas Gud med Jesus i spetsen är det enda som kan rädda världen. Så i ett gammalt Mayatempel används Jesus på korset som nyckel och sen genom en bön och en födsel så samlas Guds nya tjänare. Politikerna tror att jorden hamnat i linje med det svarta hålet i mitten på galaxen. Men de kristna vet att bara man tror på hallelujha-kristna guden och inte nån av de andra fejkarna så blir man räddad!

Då jorden går under har alla rätt-troende kristna redan hämtats av Gud. Gud har ju sagt att bara de icke-troende blir kvar när apokalypsen kommer.

SKITFILM!!! Inte för att det är en religös film utan för att man "livets ordar" hårt om kristendomens överlägna attityd över allt. Det är inte mayagudarna som räddar de som inte tror på kristna guden. Man får tillochmed se hur jerusalem krossas under Guds hämnd.

En religös film kan vara ok men i denna form? Nej Tack! Det blir bara ofrivillig humor av allt.

Kick Ass (2010)

2010-08-09T08:25:00.002+02:00

Muy Bien! Var väldigt skeptisk till filmen innan jag såg den. Allt lät så töntigt först. En nördig, serietidningsläsande "nolla" som klär ut sig till superhjälte och sparkar rumpa tillsammans med Bid Daddy och Hit-Girl. Första tanken var att "this is not art".

Filmen började precis som jag förväntade mig. Nörden med sina polare är tafatta men pilska tonåringar. De dumma rånar dem på deras pengar och de är generellt typiska outsiders. När Dave tröttnat på allt så köper han nån sparkdräkt och ett par gula diskhandskar och leker superhjälte på stadens bakgator. Med andra ord; försöker klättra på väggar och hoppa över tak. Vilket så klart leder till lite komik och andra floppar. Men så får han se ett försök till bilstöld och ska stoppa det. Varpå han genast blir knivhuggen och skadad vandrar ut i trafiken där han blir påkörd.

Pinsamt nog i sin superhjältesparkdräkt. Han får ambulanskillarna att kasta kläderna och hamnar på sjukan naken. När han kommer ut från sjukhuset med nervskador och metallskrot som håller ihop hans kropp märker han att folk i skolan tror han är en homosexuell prosituerad: "hittad naken, påkörd".

Men nu blir han "superhjälte".. ut på stan i sin nya sparkdräkt och ger sig in i en fajt: en många mot en. När han fajtas blir han filmad av kidsen med mobilkameror och det blir ett internetfenomen.

Parallellt så finns Big Daddy och Hit-girl; en far och hans 10-åriga dotter, som bekämpar stadens stygga maffiaboss med ultravåld.
Självklart så blir Kick Ass den som skurkarna tror är skyldig och nu blir det jakt på honom.

Första gången man presenterar Big Daddy och Hit-Girl i filmen så svänger den från att ha varit en tonårswanna på Spiderman till att bli en bra, kickass actionrulle. Nicholas Cage som spelar Big Daddy står med sin stora feta pistol och skjuter sin dotter i bröstet. Bara för att hon ska lära sig hur det känns att bli skjuten.

Filmen är "kantad" av kontroverser. Speciellt från amerikanskt håll. Tidigare är det nog bara Takashi Miike som i Fudoh - The new generation som jag sett använda små barn som effektiva, profesionella mördare utan att göra det parodiskt. Hit-Girl är en av de mest effektiva mördarmaskiner under 1.2o som skådats på bio. Våldet är klockrent, blodigt och effektivt. Plus det är rätt så humorbefriat.

Den lilla lintotten är den som gör filmen speciell. Detta är verkligen inte en vanlig, enkel "från sju år och uppåt" för sin coola attityd. Detta är en vuxenfilm med ultravåld, sorg, folk som bränns levande, slagsmål, avrättningar och en liten 10-åring som skämtar med sin far när hon vill ha en hundvalp i födelsedag för att i ett par scener senare glatt köra skära halsen av en knarklangare.

En film som byter skepnad. En film som drar i en riktning och sen svänger 180 grader. Är det bra? Den tar inget på allvar, den leker med genrer och stilar. Den är full av humor, värme, ond bråd död och sånt man inte förväntar sig. Om man tycker om barn som slåss våldsamt i Battle Royale, eller i Fudoh så är det filmen för dig. Om du tycker om Tarantino och Rodriges försök till Grindhouse (Planet Terror och Death Proof) så kommer du älska denna film.

Plus, vem kan inte älska en film där en söt, näpen 10-årig flicka i rosa peruk, skrynklar ihop hela sitt ansikte och väser ut mungipan: "Okay you cunts... Let's see what you can do now!"

Changes..

2010-06-26T17:19:00.002+02:00

Så, hemma har man suttit och kolla på film på en 32-tums tjockis eller en 22-tums datormonitor.

Nu vanskas det nya tider. En Samsung 46-tums LED TV, en PS3 som blurayspelare och en samsung soundbar med 7 olika program -> nu går jag in i framtiden.

Sen ska det investeras i HomePlug och en mediaspelare så man kan strömma mkv-filmer från datorn till stora TV:n.

Så, tider förändras... tror dock jag en film som Salò kommer bli väldigt annorlunda!

Vi får se...

Gamer

2010-06-03T17:42:00.004+02:00

Filmen Gamer från 2009 är en film som leker med en bra tanke. Tyvärr är det en medelmåttig film med en enkel handling:

Utspelar sig i en nära framtid, en tid då tankekontrollsteknologi har tagit samhället med storm. Människor kontrollerar andra människor i ett gigantiskt multiplayerspel över Internet. Den enstörige miljardären Ken Castle är skapare till den kontroversiella underhållningsformen Slayers - ett mäkta populärt spel som låter miljoner agera ut sina innersta lustar och fantasier online - framför en världspublik. Spelandet har utvecklats in i en ny, skrämmande dimension...tankekontroll...manipulation...människor som spelar med människor.

I centrum finns Kable, superstjärnan och kulthjälten från det ultrabrutala spelet Slayers. Kable styrs av Simon, en ung spelare med rockstjärnestatus, som fortsätter att trotsa oddsen och för Kable till seger varje vecka. Bortförd från sin familj, inburad och tvingad att strida mot sin vilja måste Kable - den moderna tidens Gladiator - överleva länge nog att kunna fly från spelet, frita sin familj, återfå sin identitet och rädda mänskligheten från Castles hänsynslösa teknologi.

Det finns dock TRE saker som gör filmen sevärd:

1. Michael C. Hall som "superboss". Rollen är liten egentligen men han är klart skön. Plus i kanten för slutscenerna där han inleder "the final showdown" med en liten dans scen och mimar till "I got you under my skin". Bara den scenen gör filmen sevärd!

2. Filmen är så g r y m t bra filmad. Kontrasterna är extremt bra, färgerna klara och det är en vältänkt visuell film. Igenom hela filmen är det ett genomgående tema att man tänkt på en blandning av spel och visuella effekter. Det smäller, exploderas, dödas... kroppar exploderar eller bränns lika ofta som bilar.

3. Man driver med dagens spelutveckling. Förutom filmens huvudtema: Slayers-spelet så har man här realiserad "second life". Fast där människor går med på att bli styrda, pss som Slayer-spelarna, för en ekonomisk ersätting. De ser sig som "skådespelare".

Gerard Butler spelar Kable, eller John Tillmann som är dömd till döden för ett mord. Hans fru, spelas av Amber Valletta som är en Second Live-skådis. Hon styrs ofta av en monstruöst överviktig man som sitter i rullstol hemma och springer runt och sexar upp andra män. Hans "karaktär" i spelet är ju Amber som är en supersexig kvinna. Deras dotter är "beslagtagen" av staten pga föräldrarna.. Men här ligger så klart Ken Castle bakom!

”Gamer” har en fantastisk grafik. Krigszonen och slagsmålen är hemska, kraftiga, väldigt snygga. Visuellt är detta en helt underbar, modern, skimrande, pumpande frossa. Det tillför inget nytt men att se denna film högupplöst är en klar visuell orgie!

Book Of Eli (2010)

2010-05-24T22:55:00.003+02:00

Första tanken när den bleka dystra filmen började rulla sakta fram över skärmen var dystopi. Underbar dystopi! Filmen är grymt nertonad och bra fotad. Efter 5 minuter in i filmen så kommer den stora "chocken"... This is frigging Fallout 3!!!

Eli (Denzel Washington) har vandrat på jorden i 30 år i post-apokalyptiska USA, skyddandes den heliga skriften. Hans mission är från Gud att ta människans sista räddning till dess rätta plats. En timid, fridful man som inte tvekar för brutalt våld för att skydda sig själv och boken. 30 år efter "the big flash" är han en av de äldsta, belevrade männinska som vandrar i The Wasteland.

Han anländer till Staden där han tar in för att få byta till sig vatten och reparera några saker. På krogen hamnar han i bråk med den lokala Bossen, Carnegies män, varpå han dräper dem alla. Bossen blir mäkta imponerad och vill ha Eli som sin Soldat.

Men icke, Eli är bara där för sitt gudomliga uppdrag. När Bossen (Gary Oldman) som är i desperat jakt efter Boken han med, får veta att Eli har den så blir det naturligvis maktkamp i öknen om den. Eli drar ut i det öde landskapet följt av Solara (Mila Kunis) och Carnegie. Solara för att få "skydd" Carnegie för att få Boken och Makten som följer.

Men andra bra skådisar som Tom Waits, Ray Stevenson, Jennifer Beals och Malcolm McDowell (som ÄVEN är med i spelet Fallout 3) så rör den sig på ett religöst plan. Dessutom finns det gott om Kannibaler.. folk som äter folk för att överleva får "skakiga händer".. sättet att visa att man är normal är "stadiga händer".

Filmen är full med aspekter som man retar sig på: gott om bilar, Mila Kunis fräsch som en puma och kör bil som en gudinna och att alla har oändligt med vapen och ammunition. Men det är post-apokalyptiska amerika där alla har 1.2 bilar per person och det finns bensin för evigt.

Det finns gott om små saker att reta sig på och filmen är en religös, kristen metafor och tar man den amerikanska synen på gud, guds uppdrag och hela ökenvandringen med en nypa salt är det inte den bästa filmen du har sett. Men kanske har du två hyggliga timmar i sällskap med Denzel (som aldrig är dålig) och Mila. Dessutom är det en BRA värld man skapat, snyggt filmat och har du spelat Fallout 3.. MÅSTE du bara se den!

Bild från spelet.. påminner väääldigt mycket om filmen!

Shutter 2004 och 2008

2010-05-18T20:48:00.001+02:00

Shutter från 2004 är den thailändska skräckisen medans Shutter från 2008 är den amerikanska nyinspelningen.

Banjong Pisanthanakun and Parkpoom Wongpoom är de thailändska regissörerna som skapade en lite lätt lagom ryslig spännande asiatisk spökrulle.

Maljukgeori janhoksa (2004)

2009-12-02T23:10:00.005+01:00

Han Ga In (född Kim Hyun-joo, 2:a Februari, 1982) är en Sydkoreansk modell and skådespelerska. Hon har inte gjort många bilder men ack så synd! IMBD listar hennes filmer:

"Dr. Gang" (2006) TV series .... Yoo-na Kim
"Super Rookie" (2005) TV mini-series .... Lee Mi-ok
Maljukgeori janhoksa (2004) .... Eun-ju

Ack så få filmer när man är så otroligt vacker. Det är konstigt att det finns så många vackra, söta koreanska skådespelerskor men jag klagar inte.

Denna film kallas även "once upon time in a hight school" och är en film som är svår att klassa som något annat än DRAMA. Det är en brutal uppgörelse med det koreanska skolsystemet, våld och kärlek. Den är inspelad 2004 men handlar om 1978.

Kim Hyun-Soo flyttar till en ny skola. Blyg och lite tafatt utsätts han omgående för skolans penalism men blir samtidigt vän med Kim Woo-Sik (Bruce Lee fan) och Hamburger. På bussen till skolad möter de en dag Kang Eun-Ju (Han Ga-In) som retas av ett gäng killar. Hyun-Soo steppar in och vännerna tvingas fly bussen för att slippa ett stort slagsmål. Hyun-Soo faller pladask för Eun-Ju och blir tokkär. Olycklig kärlek visar det sig eftersom det bli Woo-Sik som belägrar henne.

Olyckligt kär, penalism i skolan, mobbad och slagen av lärare faller Hyun-Soos betyg. Bråken eskalerar tills Woo-Sik möter skolans "värsting", Jung-Hoon, på taket, får så mycket stryk att han bara "försvinner" en dag. Det ryktas om att han hade stuckit med en brud och alla antar att det är vackra Eun-Ju.

Efter att ha kastats ut av farsan för sina dåliga betyg rusar Hyun-Soo ut i regnet (finns det NÅN koreansk film utan regn??), balanserar på kanten av ett tak och vill bara falla, likt regndropparna ner mot marken.

Men en dag öppnar han en instruktionsbok om Bruce Lees stridskonst. Nu finner han ett nytt mål. Intensiv träning! Med sin nyvunna förmåga kommer han till en punkt i skolan då han vägrar acceptera mobbingen och utmanar Jung-Hoon så klart.

En episk scen när Hyun-Soo efter slagsmålet skriker ut: "Fuck all korean schools". Naturligtvis blir han utkastad från skolan.

Detta är en film som blandar många genre-komponenter. Likt svenska filmen Ondskan om ur jävligt koreanska skolan var (och är?). Ung kärlek som är obesvarad och krossar hjärtan och är full av smärta. Vänskap och sorg.

IMDB visar just nu ett betyg på 7.6 (941 röster) och det är den värd. Lätt! Bra 70-talsmusik och ett bra register av unga, duktiga skådespelare. Plus Ga-In..

Zombieland (2009)

2009-10-25T20:45:00.004+01:00

O M G !!! Vad säger man om Zombieland? Supercoola Woody Harrelson är tillbaka i god form. Supersnabba smarta zombisar, halvnördig anti-hjälte i Jesse Eisenbergs karaktär och gott om humor, splatter och kick-ass.
Efter att den galna kosjukan utvecklats till zombiesjukan är världen istort sett förlorad. Columbus (Eisenberg) drar runt, troendes att han är den sista icke-kannibalen i världen och följer sina regler. De fungerar för han lever än så länge. Men sen möter han Tallahasse (Harrelson) och de drar västerut. Columbus vill "hem" till Ohio för att se om hans föräldrar lever. På vägen dräper de lite zombisar, letar Twinkes och stöter på Wichita(Emma Stone) och Litte Rock(Abigail Breslin) i en butik.

Ruben Fleischer är regissören bakom denna lilla underbara pärla till film. Full av humor och grymt filmad. Introt är ett av de bästa jag sett på evigheter. The Replacement Killers har fortfarande den bästa, i MINA ögon. Men denna kommer som god tvåa. Woody har två kärlekar i Zombieland: Äta Twinkies och döda zombisar på spektakulära sätt. Genren är rom-zom-com och det finns fler filmer i denna stil: Shaun of the Dead (2004) och några av Sam Ramis filmer. Men detta är något nytt. Nej, den är inte lika rolig som Shaun.. eller skrämmande som andra zombiefilmer men det är en klassisk buddy-film i en ny omgivning.
Woodys figur är en blandning av sin Natural Born Killer och .. ja, jag vet inte vad, kanske lite Sailor Ripley från Wild at Heart (1990). Jesses karaktär är den klassiska "nörden" som innan levde med "world of warcraft" och käkade pizza. Men som på grund av sina regler och konstanta noja lyckas hålla sig vid liv.

När de möter upp de två tjejerna så börjar "rom" delen. Wichita och Little Rock lurar av killarna allt och drar vidare. Efter lite letande finner grabbarna en ny bil full med vapen och ger sig på jakt på flickorna. Nu lyckas det inte så väl utan tjejerna får överhanden igen. Men som sig bör så inser alla 4 att man kanske ska slå sina kloka påsar ihop för att överleva och man drar västerut för där ska det finnas en "zombiefri" plats.
Man hamnar i Beverly Hills och ska bo lite ståtligt och väljer ut en A-listestjärnas hus. Jag vägrar avslöja VEM men det är en av de skönaste "as himself"-rollerna man kan se. Helt jäkla klockren i de minuter han är. Ja det är en HAN (himself).

Underbar satir, fullproppad med popkulturella hänsvisningar, roliga flashbacks och kreativa sätt att döda zombisar på. Enda nackdelen är att filmen är på tok för kort. Bara 81 minuter lång men det är inte en död stund i filmen så det balanserar ut det hela.

Detta är en av årets roligaste filmer jag sett. Förutom humorn är Emma Stone väldigt.. härlig (läs kombinationen sexig + söt men ändå en kick-ass zombiedödare) i filmen. Helt klart en superfavvo som kommer att kunna ge mer.

Vad tycker folket (filmen gick upp som listetta direkt i USA!!): Man hyllar den faktiskt. Visst, inte en oscars-film. Mer för den som kan garva åt en zombie som i stor närbild rapar efter att ha knaprat lite på en hals.

RottenTomatoes: 88%
IMDB: 8.2

Vem vet.. det kanske blir en TVÅA???

District 9 (2009)

2009-08-31T14:13:00.003+02:00

Distric 9 (2009) av regissören Neill Blomkamp är en tung, härlig, fantastisk scifi-rulle från "Sydafrika". Peter Jackson har delat ut sitt namn som producent så det har funnits resurser.
Grundkonceptet är enkelt: 1982 kom ett stort rymdskepp och lade sig över Johannesburg. Efter flera månaders inaktivitet så bestämde sig människorna att ta sig in. Med skärbrännare och annan utrustning tog man sig in i skeppet och fann ungefär en miljon "räkor". Ett nedsättande ord för utomjordingarna.

En miljon stora varelser som inte är som oss, placerades i District 9. Ett sant ghetto. Hatat av folket eftersom de inte är som oss. Övervakade av militären. Snart tog MNU över interaktionen med räkorna. Man hittade stora mängder vapen och trots 20 års forskning så har man inte kunnat komma på hur man ska använda dem. Det är något genetiskt som ligger bakom.

I slummen så finns det ett nigerianskt maffiagäng som byter vapen och resurser från utomjordingarna och betalar med kattmat.
Man bestämmer sig för att utlokalisera de nu 1.8 miljonerna till ett nytt tältläger 200 km från Johannesburg. MNU genomför operationen med sann byråkratisk anda och utser Wikus Van De Merwe som ansvarig. Filmen är blandad i dokumentär stil med intervjuer och en glad Wikus som glatt visar tv-teamet runt samt vanlig spelfilm. Det är ett problem i början men man inser snabbt hur filmen flyter och man struntar i att "men... hur kan detta vara i dokumentärer..." kommentarer vill lätt lägga sig på tungan.

Under operationen "vräkning" så blir Wikus utsatt för en svart spray. Han är smittad! Hans kropp börjar genomgå en förvandling mot att bli utomjording och han tas omgående fast av MNU som vill forska på honom. När han inte accepterar att bli styckad levande så rymmer han till det enda ställe han inte kan hittas så enkelt: District 9. Som sydafrikas mest jagade person försöker han undkomma MNU-agenter, legosoldater och nigerianska maffioso: allt han vill är att få gå tillbaka till sin fru och bli människa igen.

Jao! Klart Sevärd!!! Självklart får han inte som han vill utan när han ramlar in på en aktion som några av Räkorna planerat i 20 år tvingas han ta ställnig. Är han människa eller mänsklig? Vi får se hans fysiska transformering från människa till utomfording samt hans psykiska förvandling från regelbyråkrat till uppoffrande medmänniska. Wikus är en av de skönaste karaktärerna på länge!

Viral marknadsföring - låg inspelningskostnad - relativt okända skådespelare och häftig aktion med några av de coolaste alien-inspirerade vapen som finns ger en BRA film. Sevärd och köpvärd!

Ge mig en BRA film???? SNÄLLA???

2009-08-10T15:20:00.003+02:00

Nu har det gått evigheter sen man såg en "bra" film. Senaste Star Trek var hygglo men sen är det iskallt. Det är lite skrämmande när GI Joe kommer att ses som en blockbuster men wtf, bryr jag mig i slutänden? Nope!

Nu ser jag fram emot att få se:

Moon - En film av David Bowies unge. Sam Rockwell spelar Sam(!) Bell. Arbetar på månen och något händer. Rockwell är Cool!!!

Jennifer's Body - Megan Fox i skräckis.. 'nuff said!

District 9 - Peter Jackson goes Scifi om rasism och monster... och viral marketing rocks!

Planet 51 - Aliens landar och alla hamnar i panik.. fast i detta fallet är det en människa som är alien.. Animerad film!

Och sen kommer.. 2010... Alice I Underlandet!! Tim Burton, Johnny Depp, Helene Bonham Carter, Allan Rickman, Stephen Fry... and the list goes on and on and on...

Monster vs Aliens 3D - spolier

2009-04-14T11:51:00.004+02:00

Monster Vs Aliens i 3D... en spoof som spelar underbart på en enorm uppsätting med "gamla" sciencefiction-filmer. Allt från Independence Day till The Blob.

Obs: texten innehåller *spolier*Och i 3D blir den ännu mer fascinerande. Man sitter först och irriterar sig över glasögonen och hur "fel" allt känns men man vänjer sig snabbt.

Plotten är hur banal som helst. Precis innan bröllopet får Susan se en "astroid" som kraschlandar och nästa krossar henne. När hon under bröllopet ska säga ja så börjar hon växa och blir en tecknad variant på "attack of the 50-foot woman". Lika "sexig" tecknad med mininala kläder.

Hon attackeras av amerikanska armen som tar henne till fånga och låser in henne med ett gäng andra monster. De är nämnligen förbjudna bland folk.

En substans i astroiden som nästan krossade henne är källan till hennes "storhet" och ett alien som vill ha det skickar en gigantisk robot till jorden.

När roboten trashat stora delar av staden ger man "monstren friheten om de slåss mot roboten.
Självklart vinner man och är jätteglada men det var inte så enkelt att vara monster "hemma".
Efter att roboten förstörts så kommer alien och blandar sig in i striden och det blir en stor final.

Filmen är bra, speciellt 3d-effekterna. Mycket härliga SF-filmreferenser som man som vuxen fattar. Men filmen fungerar för barn också då det är mycket humor. Detta är inte i klass med Wall-E eller så. Den fungerar bra men inte mycket mer än så.

Men värd att se om?? Inte för 125 kronor.

Bolt (2008)

2009-01-10T00:37:00.004+01:00

Bolt från 2008 är Disneys nya pärla. En underbart rolig film om Bolt som adopteras som en liten valp av en ung flicka.

5 år senare är flickan på jakt efter sin kidnappade far. Bolt har förbättrats genetiskt och är en superhund som skjuter laser genom ögonen, krossar väggar med sitt huvud och har ett skall som matchar en atombomb.

Tyvärr visar det sig att allt är en TV-serie. För att få realism låter man hunden tro att allt är på riktigt och att han ÄR den hjälte han är. Bolaget hotar regissören med att om han tappar tittare får han sparken eftersom målgruppen är "uttråkad" med det repetetiva mönstret i serier. Så man skapar en cliff-hanger där flickan kidnappas hon med!!!

Tyvärr tror hunden det är på riktigt och flyr ut i verkligheten. Där allt lixom är helt annorlunda från TV-serien. Han kan INTE hoppa över helikoptrar eller spränga lås genom att stirra på dem.

Detta är en helt jävla underbar komedi som är både BRA animerat, röstlagt och härligt finurlig humor med en superkaraktär som tror att filmen är som den är... i verkligheten.

Ett stort plus för tre små duvor från New York. Lagom korkade och så bra gjorda. Detta är en film som kanske inte visuellt är lika häftig som Wall-E.. men lika bra!!!

Merry Fucking Christmas!!!

2008-12-23T10:30:00.001+01:00

Christiane F - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo (1981)

2008-12-09T14:40:00.001+01:00

Filmen är verklighetsbaserad och porträtterar en ung tonårsflickas tragiska liv som heroinmissbrukare. Christiane flyttar som sexåring till Gropiusstadt i dåvarande Västberlin. När hon växer upp kommer hon i kontakt med drogmiljön. Som tolvåring har hon sin första personliga erfarenhet med tabletter och hasch. Hennes frånskilda mor jobbar hårt för att försörja sina två döttrar, och är ofta frånvarande.

Detta gör det lätt för Christiane att dölja sitt missbruk till att börja med. Hon hamnar fort i ett tungt drogmissbruk, och med detta följer prostitution för att finansiera heroinen hon använder dagligen. Hon och hennes pojkvän Detlef lever i en daglig kamp, men ändå med drömmen om att en dag kunna leva ett normalt liv, utan droger.

Filmen är baserad på Christiane F's självbiografiska bok "Gänget i tunnelbanan", med Kai Hermann och Horst Rieck som medförfattare.

How to Lose Friends & Alienate People (2008)

2008-11-07T23:14:00.004+01:00

Simon Pegg är verkligen en skön skådespelare. Det mesta han har gjort är bra. Nu har britterna sponsrat en stor film: How to Lose Friends & Alienate People. Här spelar han Sidney Young, en brittisk skribent som får ett gig i USA på den stora tidsskriften "Sharps".

Brittiskt sätt mot amerikansk "finess" - här är det ombytta roller. Självklart så blir han tokpilsk på den nya stora kvinnliga stjärnan Sophie Maes. Som spelas av otroligt vackra Megan Fox.
Som sig bör så skapar Simon Pegg kaos omkring sig. Det är lite romantik med den enda kvinna på tidningen som inte hatar honom: Kirsten Dunst. Hon har vissa problem med sin pojkvän och det är det klassiska - älskar/hatar/älskar/fylla etc.
En film med många bra skådisar; Jeff Bridges som är tidningschef, Gillian Anderson som den bitska och lyckosamma PR-magnaten och "kändisar" som spelar sig själva: Daniel Craig, Kate Winslet och Ben Morris.
Simon är kaoset som på något sätt skapar ordning ur allt. På något obegripligt sätt så bibehåller han "pojkspolingen" som karaktär i alla sina filmer. Här möter han högsta chefen med en t-shirt med trycket: Younger, dumber and full of cum.

Men efter lite besvikelser så inser han spelet och kör det till 101% och avancerar upp. Snart han har kändismakt.. snart har han modellerna som sett ner på honom och kallat honom för idiot. Han byter ut sin lilla knarkarkvart mot stora våningen på rätt adress. Han är i smöret.. han får till och med erbjudande om att ha SEX med den unga vackra skådisen.

What goes up, must come down! Vi snackar inte heller om en mjuklandning heller! När han inser värdet av allt.. så blir det ett filmistiskt slut...

Detta är på inget sätt en BRA film, utan den där småputtriga som man tycker om att se men glömt efter en timme. Och sen är ju Megan Fox så där.. "vacker" som en syndig kvinna kan vara!

Shi Gan (2006)

2008-10-27T16:42:00.003+01:00

Den där jäkla Ki-Duk Kim slår till igen och ännu en gång faller man pladask för hans grandiosa men extrema kärleksvisioner. Shi Gan / Time / är en lika obskyr och annorlunda kärlekssaga som Bin-Jip (Järn-3) och väcker mycket funderingar på det koreanska sinnet.

Plotten i sig är trivial men detta är en helt underbar film. She-hee och Ji-Woo har dejtat i två år men inte kommit så mycket längre. Hon blir nojjig och oroar sig över att Ji-Woo kommer att tröttna på hennes ansikte ganska snart.

Hennes lösning blir att ge sig själv ett nytt ansikte så hon "försvinner" helt plötsligt från hans liv. Utan att informera någon så går hon till kirurgen och 6 månader senare är hon "ny-designad".

Ji-Woo har ingen aning vart hans flickvän tagit vägen och han har inga spår efter henne. Men så en dag så möter han en ny, mystisk kvinna: See-hee och på något sätt så växer deras vänskap till en ny intensiv kärleksaffär, trots att han fortfarande saknar Seh-hee. Ibland finner han små handskrivna lappar från henne: på bilen etc.De gör samma saker som Ji-woo gjorde med sin flickvän. De besöker samma staty-park, går på samma restauranger, tar samma typ av fotografier på varandra. Men nått stämmer inte.. Ji-Woo börjar oroa sig över vad som sker. Han älskar ju trots allt sin riktiga flickvän och denna nya är så lik i sättet men han vill ändå ha sin gamla tillbaka.

Ki-Duk har inte gjort en av de tyngsta filmerna. Jag tror ingen slår Järn-3 men detta är en helt underbar film. Suveräna skådespelare som lider med sina karaktärer. Inget av det asiatiska "överspeladet" som lätt tenderar övervinna i draman finns här. De är fullt trovärdiga i sina roller. Ki-Duk målar med sin kamera och skapar en liten pärla. Den griper tag, håller sig fast och glider sen bort i natten. Fotot är underbart, skådespeleriet är av koreansk toppklass och jag var helt fascinerad av den. En film som på ett originellt sätt tar fasta på vår tids farsot, rädslan för att inte leva upp till idealbilden.

SE DEN!
IMDB rating: 7.3 (2,705 röster)

Frontière(s) (2007)

2008-10-18T01:04:00.005+02:00

Länge leve Frankrike!!

Man har fått en underbar skräckvärd i de fransktalande länderna. Med belgiska filmen Calvaire så skapar man en otrolig skräck för de inavlade "bönderna" i sina små hålor långt från landsbygden.

Skräcken fullkomligen lyser ur ögonen på betraktaren och den som tycker att "skrik som en gris" var otrevlig scen i Deliverance (Sista Färden) inser snabbt att filmtekniken har utvecklats enormt sen 1972.

Frontiere(s) utspelas i en dystopisk framtid. Ny makt i Paris och det är kravaller med rån, våld, brinnande bilar och polisjakt på skurkarna.

Ett gäng småkriminella muslimer flyr paris förorter och kör ut på landet. De hamnar i orten Frontiere där de tar in på ett motell. Två av dem kommer senare i en andra bil.

Tom och Farid blir omgående uppraggade av två lokala skönheter och de beger sig upp på rummet för lite rajtan tajtan. Det blir en del gungande i sängen och sen chillar grabbarna.

En av värdfolket knackar på dörren och nu blir det Hostel på franska. Från och med denna minut är alla fyra Parisare utsatta för den inavlade nazist-familjens alla nycker.

En enorm familj som styrs av en gammal övervintrad tysk nazist. Med kommentarer som "Hans, torka och salta honom" så inser man att denna familj idkar brutala slakter av vanliga människor till föda.
Både för grisar och för varandra. Familjen bor vid en stor gruva och i mörkret finns andra varelser.. födda av familjen men som inte kan vara uppe i den vanliga världen.
Detta är en film som lever på sin Hype. Hyllad i genren för sitt brutala och råa skådespeleri och bra splatterscener så är det lite overkill. En inavlad familj som dödar människor och äter.. det är "motorsågsmassakern" igen. Nu i fransk tappning.
Visst, man presenterar en massa blod, gore, splatter. Det är skott i huvudet, avskurna halsar, avskjutna händer, grisar som grymtar, stor fet slaktare, arga invandrartjejer som röjer... Man har sett det förrut.
Visst, några scener är lite unika men de väger inte upp allt. Filmen är inte dålig men det är inget som lyfter sig. Man får en rysande känsla för det hemska frankrike.. men den som verkligen vill se en ryslig rysare tycker jag ska vända sig till just Calvaire.

Det coolaste dock i filmen är att en av sönerna sitter i en gammal vapenrock m39, vadmalstyg.. med infanteribeteckningar.

My Sassy Girl [2008]

2008-09-18T22:19:00.004+02:00

Detta är en nyinspelning av den koreanska filmen Yeopgijeogin Geunyeo (länk). Nu med Elisha Cuthbert och Jesse Bradford. Den påminner till vissa delar den koreanska.
Det som saknas i den amerikanska filmen är komedi-delen. Detta ska vara ett försök till romcom men det fungerar inte. Det är mer en romantisk film utan komedi på den nivån som man skulle vilja se.

Grundtemat är det samma: Pojke möter vacker flicka i Tunnelbanan. Berusad. Gentleman som han är så slutar första mötet med fängelse. Den koreanska filmen ger mer här rakt igenom.
Den amerikanska filmen gick direkt till DVD. Den släpptes aldrig på bio. Vilket är förståelig. Missförstå mig rätt, det är inte en dålig film. Men om man jämför (vilket man INTE ska göra) så är den amerikanska filmen svag. Originalet gör flickan mystisk och hennes agerande helt obegripligt under hela deras förhållande. Här får man namn och nummer nästan. Vilket gör filmen lite mer.. "normal". Med andra ord en klassisk romantisk film istället för romcom.
Man har plockat vissa scener från den koreanska filmen och placerat hela handlingen bra i New York och de begränsningar som det innebar.

Filmen är klart sevärt trots allt. Speciellt för att Cuthbert är så förbannat vacker i filmen. Det finns en scen som är helt... UNDERBAR!!! Hon har lurat ut honom ur lektionssalen och ser rakt in i kameran för att hon vill ha rätt attityd. En härlig homage till hela 60-talet med hennes kläder, bildkomposition och scenografi!

Klart värt extra credit bara för de 3 sekunderna!!!

Saekjeuk sikong Sijeun 2 [2007]

2008-08-26T22:05:00.004+02:00

Eller "Sex is Zero 2" som den heter på Västerländska. En typisk SexCom/RomCom-rulle från Sydkorea.

Överliggare Eun-Sik och simmardrottningen Kyung-ah är ett notoriskt par på Universitetet. Eun-Sik spelas av Chang Jung Lim (alt stavning: Im Chang-jeong (임창정)) från ettan och Kyung-Ah spelas av Song Ji-hyo (송지효) (alt stavning: Ji-hyo Song).
En klassisk förväxlingsfilm som spelar på det sexiga. 2002 med Sex is Zero så tog koreansk film steget in i samma genre som "American Pie" och "Den där Mary"-humorn.

Eun-Sik vill ha sex med sin flickvän Kyung-ah men hon släpper inte till. Simlaget hon tävlar i får en ny tränare. Stora, sexiga Lee Hwa-seon (이화선) spelar Yeong-chae. Naturligtvis blir det konflikt mellan henne och de andra flickorna i simlaget.

Eun-Sik och hans vänner umgås med simlaget och det blir en del situationskomik och mycket anspelningar på Sex. Men han får inte komma till. Mitt i all kalabalik kommer "snygga" Ki-Ju in på arenan. En åklagare som alla flickorna faller för men som vill ha tillbaka Kyung-ah.

Grabbarna kommer på att starta ett K-1 lag som ska tävla i Universitetsmästerskapen. De försöker träna men det är hela tiden relationsproblem mellan dem och flickorna.
Mycket spring mellan sängarna och hur Eun-Sik än gör så blir det fel. Han blir arresterad på en bordell, i fyllan somnar han med en annan av simtjejerna.. allt går åt fanders. Åklagaren ligger på flickvännen hårt och det ser ut som om han är på väg att förlora henne.
Flickorna har en simtävlan där Kyung-ah blir skadad och kanske aldrig kan simma igen. Ki-Ju ser läget eftersom han ska åka till USA och studera. Han kan ta med henne till USA där det finns bra sportrehabilitering. Medans Kyung-ah ligger på sjukan så tar hennes mamma ett ordentligt samtal med vår hjälte. Hon vill att hennes dotter ska bli ihop med Ki-Ju så hon får Eun-Sik att bryta med henne.Vilket blir problematiskt för båda eftersom de älskar varandra.

Som de flesta koreanska sexiga RomCom blir det mycket kärlek, samtal och helt absurda situationer. Och som alla koreanska filmer lever man mycket på "skådespeleriet". Om man inte är van med de hysteriska flickorna, min-spelet och de extravaganta rörelserna kan det lätt bli en chockartad upplevelse.Men vill man se lite tuttar och hud, kombinerat med humor och romantik så är detta en perfekt genre. Börja med ettan! Man behöver inte ha sett den för denna rulle men det är alltid bra att ta dem i kronologisk ordning.

Och det finns ett par galna scener... Eun-Siks vänner är lite kinky och när en annan polare somnat så drar de av kallingarna på honom, kör upp en klubba i röven på honom. Som alla koreaner tar de en bild för att föreviga scenen. När de sen drar ut den tappar de den på golvet.
In kliver, ja ni vet vem.. ser godiset och börjar käka. Sen blir det en jakt när han inte vill lämna ifrån sig gratisgodiset. Vilket finns en liknande scen i ettan, fast då handlar det om sperma, äggvitan i den och en stekpanna.

Klart typiskt korearulle full av humor och några snygga sexiga babes. Mycket sevärd i genren!

G.P. 506 (2008)

2008-07-25T14:11:00.007+02:00

Koreansk filmindustri är otroligt dynamisk. Man pumpar ut filmer på löpande band och många är dåliga men det finns även en hel del bra filmer. Deras spännvid är enorm.

En genre som är populär är skräckfilmen. Kombinerar man det med militären så får man filmer som R-Point. En film som utspelas under Vietnamkriget där en koreansk patrull skickas på ett räddningsuppdrag. Ett uppdrag som inte kommer bli vad de förväntar sig. Det är en höjdarfilm och är riktigt spännade och intressant.

Nu har Su-chang Kong, som gjorde R-Point skapat en ny blandning av rysare och krigsfilm: G.P 506.
R-point är den perfekta blandingen och har rätteligen hyllats av alla. Nu skruvar han till det och blir lite modernare. GP506 tar tittaren till den demilitäriserade zonen [DMZ] mellan Nord- och Sydkorea. En bunker, extremt befäst men gammal och sliten där 21 soldater upprätthåller ett vakande öga mot en eventuell invasion från Nordkorea. Detta är världens mest militäriserande område och zonen mellan länderna har varit förbjudet område för människor ända sen det blev vapenstillestånd -54.

HQ har tappat kontakten med Guard Post 506. Eftersom löjtnanten som leder styrkan på plats är arméchefens son skickas MP in. Tungt beväpnade ifall det är Nordkorea som ligger bakom. De tränger in på området och tar sig in i bunkern. De söker igen rum efter rum och finner plötsligt en soldat, korpral Gang Jin-won med en yxa. Hela han är blodig och med ett galet skratt tar han små steg framåt. Varpå en soldat skjuter och skadar galningen. Ganska snabbt finner man också resten av soldaterna.. alla döda, alla slaktade.

Man kallar in CID, den del av militären som efterforskar händelser. Väl på plats så finner man 19 lik, en skadad soldat. Fast det borde vara 21 människor. En ny sökning och man finner löjtnanten Yu Jeong-u, generalens son, levande. Som vägrar att berätta vad han vet om han inte körs tillbaka till sin ordinarie förläggning. Hela försvarsdepartementet är i uppror och kräver att alla inblandade ska transporteras bakåt. Den ärrade veteranen Major Noh Seong-gyu får fram till 0600 på sig att lösa gåtan. Eter det kommer hela situationan att mörkläggas och glömmas.

“I will now kill our entire unit. We must all be dead by the time this is discovered,”. Det är meddelandet man finner på en video där Korpral Gang Jin-won stirrar in i kameran och uttalar iskallt det hemska meddelandet.

Det dåliga vädret (kan det inte regna nån gång i en koreansk film??) så tvingar jordskred alla att återvända till bunkern och sakta så börjar historien berättas med minnesbilder bakåt blandat med deras nuvarande undersökning.

Morgonen och gryningen kommer allt närmare. Yu vägrar berätta allt och försöker hela tiden våldsamt fly och undkomma bunkern. Viktiga dokument är förstörda och Yu undviker sanningen. Men sakta växer en ruskig historia fram som visar hemskheter som föregick Gangs massaker på sina vänner. Något har hänt som inte får komma fram.

Men under tiden undersökningen pågår så påverkas de nya soldaterna. Vad som skedde med gränsposterings nu döda soldater är på väg att ske igen. Och det finns ingenstans att ta vägen. De måste försöka komma på vad som skett... det står många liv på spel.

Löjtnant Yu Jeong-u hotas av Major Noh Seong-gyu.. "berätta sanningen nu!"

Filmen har på vissa svenska bloggar hamnat som "zombiefilm" men det är inte rätt. Detta är inte en zombiefilm.

Trailer:

Shichinin no Tomurai (2005)

2008-07-02T23:16:00.004+02:00

The innocent seven (Shichinin no Tomurai) är en japansk film från 2005 av Dancan (Minoru Iizuka).Detta är en mycket kontroversiell film, både för utförande och tema. Dancan tillhör Kitanos Gundan, eller armé av komikerlärlingar. Han har utgått från något hemskt och skapat en hemsk film.
Sju familjer samlas för att åka på läger. Alla familjer är barnmisshandlare och lägret drivs av en underjordisk organisation som skördar organ från barn. De vuxna får veta att för varje barn får de 50 miljoner yen. Och om något eller några barn "försvinner" på vägen så får föräldrarna mer pengar.

7 oskyldiga barn, som alla utsatts för misshandel av sina förädrar är nu värda en massa pengar.
De vuxna klarar så klart inte av att helt hålla käft eller hålla sams då alla drivs av en och samma girighet. Trots att andra barn hamnar i situationer då de kan dö, agerar inga föräldrar andra än de egna. De måste ju trots allt rädda sina 50 miljoner.

Allt i en underbar miljö. Sakta bryts mänskligheten ner och det nakna, kalla, giriga ansiktet visar sitt fula tryne. Filmen går sakta fram och det bygger upp till ett klimax. Detta ska vara en svart dramakomedi men det är en smaklös film som appellerar till det djuriska i oss. Filmen ska visa att pengar är inte allt. Men det är just det.

Med klipp bakåt till hur ungarna misshandlas hemma, föräldrarnas överdriva vänlighet på lägret och en kallhamrad maffioso... så är detta en BRA FILM!!! Ibland mår man lite illa men samtidigt vill man se om det finns en twist eller om det bara är en rå, cynisk värld.

Den officiella engelska sidan.

Alla bilder copyright © 2004 BANDAI VISUAL, TOKYO FM and OFFICE KITANO

Vexille (2007)

2008-06-05T13:14:00.003+02:00

Vexille är en animerad japansk film från 2007 "regisserad" av Fumihiko Sori.

Filmen utspelar sig 2077, 10 år efter att Japan frigjort sig från världsförbundet. Allt bottnade i diskussionen om att förbjuda viss teknologi som skulle hota mänskligheten. Japan isolerade sig och upprättade elektroniska sköldar som hindrade folk att komma in i landet, satelliter att se marken eller kommunicera utanför officiella kontaktvägar. Alla utlänningar kastades ut och Japan blev världsledande på all robotisering.
Filmen inleds med att en specialstyrkas SWORD försöker arrestera en samling höga personer som samlats för att möta med en japansk förhandlare. Insatsen blir brutal och mycket kulor flyger. Man lyckas gripa alla UTOM den japanske förhandlaren som helt enkelt skär av sig benet för att komma undan.
När man undersöker benet finner man att det inte är mänskligt utan består av biometall. Detta föranleder misstankar om att Japan kan konstruera androider som ser allt för mänskliga ut. Men skickar in SWORD till Japan för att de ska kunna ta reda på vad som sker. Uppdraget blir att infilterera och skicka ut en störsändare så att spionsatelliterna ska få en blick av landet som varit onåbart i 10 år.

Uppdraget går åt fanders och Vexille vaknar upp hemma hos "Maria", en form av motståndskvinna. Bland annat var det hon som tipsade om träffen som inledde handlingen. Samtidigt som Vexille är jagad av de japanska säkerhetsagenterna så måste hon ta reda på vad som sker i Japan och varför. Hon får den hemska sanningen avslöjad för sig och hamnar i den slutliga kampen om överlevnad.
Detta är en väldigt bra Anime med en underbar handling om vad som definerar mänsklighet igentligen. Dock finns det en del saker att reta sig på. Man försöker åstakomma en 2D liknande effekt utifrån en 3D-genererad film. Detta skapar en udda upplevelse först och man märker att man reagerar på det. Dataanimeringen är svindyr. Tydligen ska det ha kostat över 60 miljoner.

Men detta är CG när det är som bäst. Vi får förunderliga scener av häftiga fordon, mystiska robotar, häftiga strider mellan robotar och exoskelett-klädda soldater och dystopiska vyer. Väldigt snygg film med ett rörelseschema som jag inte sett dess likhet från. Man verkligen KÄNNER kraften från SWORD när de springer så mjukt i sina superskyddsdräkter.

Visst missar man lite i filmens handling för att man pushar det snygga före själva handlingen men det är faktiskt en väldigt bra film. Om man ska börja kolla på action-anime så är detta en av de nya topp-filmerna man borde se. Helt i klass med Appleseed men här tar man det visuella ett steg längre.

Outpost (2008)

2008-05-27T22:20:00.005+02:00

Steve Barker har regisserat den engelska filmen Outpost och lyckades verkligen få till en brittisk ryslig rysare. Man får verkligen kalla kårar längs ryggen av denna film. Detta är helt i stil med R-Point, Dog Soldiers och andra krigsrysare.

I en skabbig bar i krigsdrabbade Jugoslavien träffas Affärsmannen Hunt för att hyra ett gäng legosoldater under ledning av DC (Ray Stevenson som spelat i massa Tv-serier, bland annat Titus Pollo i Rome). De ska i det krigsdrabbade fd Jugoslavien till en plats långt ut i skogen. Ett enkelt jobb som inte borde ta mer än 48 timmar.

När de kommer fram till platsen finner de en försvarsanläggning och en enorm underjordisk bunker.
Medans några undersöker anläggningen blir de andra beskjutna. Efter en kortare eldstrid upphör skottlossningen men de finner inga kroppar. Inte ens kulhylsor.

De tar sig ner i bunkern och förstärker sina ställningar. Under genomsökningen finner de ett stort antal kroppar som visar på en massaker skett ganska nyligen. Plötsligt finner de en man levande i högen av lik. De drar upp en äldre, utmärglad man som är så chockad att han bara stirrar in i väggen. Fortsatta genomsökningar av bunkern visar att detta är en gammal Nazi-bunker från andra världskriget.

Sakta börjar de se syner, en efter en. Höra konstiga saker. Deras radio får in konstiga störningar. Bunkerns ljudsystem sätter igång och börjar spela hög klassisk musik.

Samtidigt förstärker man ovan jord försvarsställningarna. Plötsligt hör en av dem inkommande granater och alla tar skydd men inget exploderar. Förvånat tittar man upp, ett kraftigt ljus tänds i skogen och de ser soldater i skogslinjen. Ännu en eldstrid bryter ut.

Hunt finner sitt mål. En stor maskin som han förklarar kan manipulera fysikens grundvalar. En magisk maskin som kan förändra hela universum. Den förenade fältteorin som grundas på Einsteins teorier om en enda beräkning som klarar allt.

Soldaterna tror de är på guldjakt - försvunnet nazi-guld från andra världskriget. Efter eldstriden saknas en man och det enda man finner är några tyska järnkors.

Hela deras värld vänds upp och ner. Bunkern de befinner sig i användes av nazisterna till hemska och grymma experiment. Den normala striden existerar inte längre. Något, hemskt, brutalt finns runt omkring dem. Något som inte är av denna värld.
Ovan jord rasar kriget, i bunkern framträder en mystisk fiende som sakta förändrar männens uppdrag Från "skattjakt" till den slutliga kampen för överlevnad...

En klaustrofobisk film som rullar på och sakta bygger upp en skräck som verkligen fungerar. Jag är ganska luttrad men detta är en film jag klassar i samma nivå som R-Point och det är en av de bästa krigsrysarna som gjorts.

Måste varna för Black Ops - Deadwater

2008-05-22T10:04:00.003+02:00

Deadwater är en ny film och jag måste bara varna allt och alla om den. Handlingen låter som om det vore en spännande härlig rysare.

Ett skepp från andra världskriget används under Irak-invasionen som ett flytande Guantanamo där man förhör en högt uppsatt terrorist-chef. Den marina ledningen tappar all kontakt med fartyget och man skickar ut en specialstyrka, ledda av kapten Willets, vars son finns på fartyget, för att undersöka vad som skett. Skeppet är på drift i Persiska Gulfen och driver sakta mot den Iranska kusten.

Roel Reiné verkar ha fått hybris. 69-årige Lance Henriksen kunde spela android på 90-talet men nu är han lite felplacerad som operativ chef för en elitstyrka. Sen spelas hans son av den engelska skådisen Garry Stretch. En brittiskt boxare slash modell. Han var hygglig i rollen som onda skurken Sonny i den underbara filmen Dead Man's Shoes. Men här känns det fel när han i enstaka scener bryter ut i skabbig engelsk accent. Han spelar dessutom så träigt att man undrar om han är sämre här än Keanu Reeves var i Johnny Mnemonic (1995).

Så, det är PESTVARNING på denna film. Fick den gratis och stängde faktiskt AV efter 40 minuter. Jag snabbspolade inte ens för att se vad som händer... det säger faktiskt en hel del!

Ombord på skeppet finns ett "osynligt" monster som dödade alla ombord UTOM just Willards son, en mekaniker som inte kan reparera något och en kock. Nu när kommandostyrkan som medföljs av 2 forskare som undersöker spöken (man fattar aldrig varför de följer med en elitstyrka in nära den Iranska kusten) är ombord så dör de också en efter en.

Eftersom jag varnar för filmen så kommer jag här att avslöja allt:
- Det är spöket efter en gammal nazist som är monstret.

Så, undvik denna film.. du kommer aldrig få tillbaka de 90 minuterna av ditt liv! Om du ska se en kombination av skräck och krig så se den brittiska filmen The Bunker eller den koreanska filmen R-Point.

Det är två mycket bättre filmer som erbjuder en bättre skrämmande känsla än detta sömnpiller från Amerika. Känns som ett så kallat skatteavdrag!

The Mist (2007)

2008-04-04T11:23:00.003+02:00

The Mist (imdb) har filmats några gånger. Detta är "Stephen King's The Mist" från 2007 och var en försvånandsvärt BRA film. Även om det var lite osnygg CGI på vissa ställen så är det en mycket kompetenent film. En film som skänker dig mer än 2 timmars "Doh" som en del andra skräckfilmer. Plus, den är inte så blodig och grisig (några scener finns dock!) utan mer mänsklig och handlar om humanismen.

Filmen kastar dig snabbt in i handlingen. En storm drabbar den lilla kuststaden och hus förstörs. David Draytons (Thomas Jane) hus blir lite förstört så han åker in till stan för att handla lite förnödenheter och reparationsmaterial. Med sig har han sonen och grannen Brent, som han har en liten konflikt med. På vägen in till stan ser de dimman rulla in och på vägen rullar det fullt med militärfordon.

När de står vid kassan ser de en bybo komma blodigt inspringades och skriker "Det är något i dimman". Dimman rullar in snabbt bakom honom. Folk tror inte på honom och några går ut till sina fordon. Varpå man får höra deras dödsskrik. Det finns något där ute, något som är skrämmande och livsfarligt!

Detta är en minimalistisk skräckfilm full med moster direkt tagna från Lovecraft. Det är nästan så man tror det är Chutulhu det handlar om. I alla fall är den "hans" barn. Största delen utspelas i butiken och handlar om människans agerande i krisläge. Att gå ut innebär att man dör. Att stanna kvar innebär att sjunka ner i människans fördärv. Allt inneboende ont i människan kommer fram. Detta är ganska likt många andra filmer. Mrs Carmody (Marcia Gay Harden), är en religös bibeltrampande dåre som lyckas få folk att tro på slutet, Antikrist, vilket leder till ond bråd död det med. Och en fördel är att man får faktiskt veta vad dimman handlar om!

Filmens grundtema är människans inbördes relation i kris och hur den utvecklar sig. Hur det primitiva i oss kommer fram i kris och tar över vårt tänkande och agerande. Det är mer den delen som berör än själva monsterdelen. Detta är en centralt grepp i den smarta skräckfilmen. Tänk bara på "The Others" där Amenábar fick oss att tro på de hemska spökena som förföljde Nicole Kidman och hennes barn. Helt utan monster skapades sann skräck! Här är det liknande tankar men på amerikanskt sätt så kastar man in lite olika monster.

Tydligen har regissören vidareutvecklats Kings slut och jag tänker inte avslöja någonting men detta är en mycket ovanlig film med ett slut som känslomässigt slår så hårt man inte tror det är en amerikansk film. Speciellt inte en King-novellslut direkt. Och det är det som gör filmen så otroligt effektiv för att vara en ryslig rysare.

Om du har nån dragning åt det förunderliga.. så är detta en utsökt modern pärla som förtjänar att bli sedd.

2008-03-31T09:05:00.002+02:00

War! huh-yeah
What is it good for?
Absolutely nothing
Uh-huh

Känns det igen? Edwin Starr skrev de odödliga raderna i sången "War" som spelats in av många artister. Nu har det kommit en film som heter War. Philip G. Atwell har gjort en film med asiens superskådis Jet Li som spelar rollen "Rouge". Den engelska träbocken Jason Statham spelar specialagenten Jack Crawford.

Filmen inleds med ett tillslag i en hamn som man inte förstår något av. En massa människor ligger döda och två poliser; Jack och hans kollega springer runt med bössorna i högsta hugg. En mystisk mördare springer runt och har ihjäl en massa asiatiska maffioso. Rouge, en tränad lönnmördare som arbetar för Yakuza är den skyldige. Efter en kortare jakt är Rouge på väg att avrätta Jack varpå hans partner sätter en kula i ansiktet på skurken som ramlar ner i vattnet.

Eftersom skurken inte hittats men är skjuten i ansiktet tror alla han är "död".
Senare får man se en man i samma ansiktsmask som Tom Cruise bar i "vanilla sky" tränga sig in i kollegans hus precis innan en grillfest, banka ner kollegan och avrätta fru och barn. När Jack kommer dit är hela husen nerbrunnet. Han kollar på liken och kollapsar i sorg.

Tre år tillbringar han på hämnarstråt; förlorar sitt äktenskap under resan. Plötsligt dyker en ny okänd spelare upp på marknaden. Jack tror nu att det är Rouge som är framme igen eftersom han finner ett signum som Rouge alltid lämnar effter sig.

Nu börjar jakten - hämnden är alltid värt sitt pris. Men... är verkligen precis allt så som man tror?
Jet Li och Jason Statham i rollerna skulle kunna betyda full fart och hög aktionhalt. Och det levererar man verkligen. Detta är en väldigt smart film, även om det inte är en höjdarrulle.

Detta är en modern variant på Yojimbo och Last Man Standing. Efter flera års frånvaro dyker Rouge upp. En tränad mördare som arbetat för Yakuza-bossen Shiro. Rouge trissar upp stämningen mellan Triaden och Yakuza och det leder till allt mer blodiga konfrontationer mellan gängen. Jack Crawford struntar igentligen i det begynnande kriget mellan maffiaklanerna utan fokuserar sig helt på att hämnas sin partner.
Jet Li med sin konstiga engelska, Jason Stathams grova engelska dialekt, en massa japanska.. en blandning i filmen som är konstig men samtidigt lite.. trovärdigt om man kan ana att de spelar sina roller.

Full fart i 103 minuter med en massa blod, sprängningar, skjutande, mördande och bilkörande. Det enda jag retade mig på var all förbannad produktplacering för bilen "Spyker". Det som gjorde filmen bra var den oväntade twisten på slutet...

Black Snake Moan (2007)

2008-02-26T10:14:00.001+01:00

Filmaffischen för Black Snake Moan skriker ut den färgade mannen som håller den vita värna flickan som "slav" i kedja och texten "allting är hetare nere i Södern".

Detta är väl arketypen på hur en PR-byrå lyckas skapa en missriktad hype runt en film som i grunden faktiskt är oändligt mycket bättre än affischen någonsin kan påvisa.

Allt i nån 50-talsstil där detta ska vara något konstigt ihopkopplande med 70-talets blackoxplation-genre.

Nina Ricci i trosor och en dominant Samuel L. Jackson och du har årtiondest värsta filmaffisch. Den duger inte ens åt en pubertal finnig tonåring som sitter och leker med sig själv framför datorn.

Nina Ricci spelar Rae, en trasig ung kvinna som i sin barndom utsattes för sexuella övergrepp och nu, som sig bör i amerikanska moraliserande filmer sakna eget ansvar och vara så trasig att hon måste ha sex med varenda kille. Speciellt när Ronnie, hennes pojkvän (spelad av Justin Timberland) åker som soldat till kriget.

Hon passar på att supa, knarka och ha sex med varenda person hon "kommer över".
Efter ett antal piller och droger så har hon lite sex med någon okänd där ute på en fest. Kvarlämnad så möter hon Ronnies vän som skjutsar hem henne. På vägen stannar han och "ska prata" med Rae. När hon får se hans penis garvar hon och åker på så mycket spö att killen tror han dödat henne. Så han dumpar henne på en landsväg.
Där hon upptäckts av Lazareus, en gammal blues-gitarrist (Samuel) vars egna trasiga bakgrund med en föredetta otrogen hustru nu är bitter och nerbruten. Han spelar bara sina sånger hemma och i ensamhet. Han slutade spela för publik när frun "drog".

Lazarus får en vision: han ska rädda den syndiga kvinnan från allt elände. Gud har sänt henne för att han ska få göra något rätt i livet.
Så när hon vaknar upp ur sitt rus finner hon sig hemma hos en gammal färgad man, endast iklädd det mest minimala kläderna filmbolaget kunde uppbringa: en mikrotopp och trosor. Hon försöker erbjuda Lazarus lite sex och sen måste hon gå. När han säger att han ska rädda henne så sticker hon. Och kommer inte långt.
När hon inte vill höra på reson så släpar han in henne i sitt hus för att hon ska lära sig veta hut.
Allt eftersom hennes sår läker så försöker han tala henne till rätta. Men han släpper henne inte. Utan tvingar ut henne på långa promenader.
Där hon så klart spelar på sin sexighet för att retas.
Under många och långa samtal med Lazareus, prästen R.L. så går de igenom hennes livshistoria och försöker få henne inse sitt destruktiva leverne kommer att få henne att kasta bort sitt liv. Hon får klä sig normalt och slipper så klart kedjan. Dock, första gången prästen får se vad Lazarus har hemma i "garderoben" blir han rätt så chockad av den nakna, fastkedjade VITA Rae.

Hon konfronterar sin morsa om vad som skedde i barndomen varpå hon bara får ett verbalt käftslag från mamman. Rae bryter ihop och Lazarus får ta hand om henne igen.
Vänskapen mellan Rae och Lazarus bygger upp en gemensam respekt och tillsammans så läker de varandra. Lazarus tar upp gitarren och börjar spela igen. Först för henne, sen så tar han med henne till konsert där han hoppar upp på scenen och spelar.

Tillsammans med prästen och några bybor så vaknar båda upp ur sina destruktiva beteenden och deras vänskap och respekt blir starkare och starkare. Dock, har Ronnie kommit hem från kriget. Får höra hur flickvännen knullat runt och blir halvt galen. Springer runt och letar efter henne.
Tillsammans med sin tjänstepistol så finner han Rae, hemma hos Lazarus, sjungandes en väldigt vacker bluessång.

Detta är en film som man INTE ska se för affischens skull. Detta är faktiskt nog en välspelad liten drama-rulle som inte går av för hackor. Visst är det otroligt spekulativt med att ha Ricci valsa runt i sina trosor och flasha så mycket hud det går utan att det ska bli porrstämpel på filmen.

Två personer med sina egna demoner möts och tillsammans så läker de varandra är bara den traditionella amerikanska modellen. Krydda med lite hud så har du denna film. Regissören Craig Brewer får ihop det. Även om Ricci spelar över i vissa lägen så fungerar det ändå på något skönt sätt. Justin Timberland är med i början och slutet på filmen och gör det med bravur.

Men detta är en film för Jackson och Ricci. Det man kan klaga över är att man skapar onödiga problem kring den kvinnliga sexualdriften. Hon ska ju botas för sin "kåthet" med gamla traditionella värderingar.

Se filmen om du vill ha ett välspelat, sympatiskt drama. Plus, du får ju Ricci i trosorna! Kritikerna kallar filmen för spekulativ och hopplös. Men den ÄR inte så dålig som man kan tro. Plus, det är ett grymt soundtrack! This is the Blues!

I am Legend (2007)

2008-02-21T11:36:00.005+01:00

En riktig blockbuster-rulle med Will Smith. Ryktet säger att han är en av de få skådisar som garanterar en hit! Här spelar han Robert Neville, den "sista överlevande" människan i ett förvildat Nyew York. Efter att en hemsk sjukdom dragit fram över jorden så är det han, hans hund och oändligt med mystiska zombie/muterade varelser som vill döda honom.
Robert driver fram på gatorna, försöker undvika lejon i sin jakt på färskt kött. Varje dag åker han till en och samma plats, försöker göra radiosändningar för att tala om för andra eventuella överlevande att de är inte ensamma.

Han försöker även ta fram ett botemedel som ska göra alla stygga varelser normala igen. Till det behövs försöksdjur och det enda han har att tillgå är att fånga en och en annan varelse.

Will Smith bär upp sin roll med pondus. Hans förmåga att vara en fullfjädrad actionhjälte och en karaktärsskådis av rang kommer väl till pass när han nu får agera båda. Let´s face it, han är människans sista hopp, han måste överleva, han måste finna ett botemedel. Klart grabben har det jobbigt psykiskt, men jäklar vad han övertygar i de scenerna. Den fåordiga dialogen blir aldrig något problem. Smart nog har man likt Hanks bästa polare, volleybollen Wilson gett Smith ett bollplank, här får hunden Sam vara Roberts livskamrat. Det ger utrymme för både en del komiska inslag och en stor portion spänning.

Det är en film man SKA se på bio. New York ödelagt och tyst på stor duk är enormt. Mycket tung CGI och specialeffekter. Sen kan man alltid snacka om slutet.. men det gör inte jag.

Sevärd som biounderhållning, men inte lika tankvärd som "The Omega Man" eller "The Silent Earth" som har samma typ av tema. Omega Man är f.ö en film baserad på samma novell som I am legend.

The Man from Earth (2007)

2008-01-08T23:16:00.000+01:00

Det finns filmer, sen finns det FILMER.Ibland tar man fram något man tycker låter coolt på titeln eller har en schysst titel. The Man from Earth är 2007 års absolut största pärla! Det är en film som näppeligen gå på bio då det inte finns någon kommersiell vinst att göra på den. Men det är en film som man inte kan släppa ögonen på. Detta är Sci-Fi i dess mest renaste form.

Jag tenderar ibland till att snabbspola film om det är trist och detta är en film de flesta skulle kalla just för trist. En absolut lågbudgetfilm som utspelas till 99.99% i en stuga ute i skogen.
Det är en filmatisering av Jerome Bixbys historia med samma namn. John Oldman, lärare på skolan ska lämna sitt jobb och hem och kollegorna får nys om detta. De överraskar honom i hans sista dag i huset, och när de försöker övertala honom att berätta varför han lämnar dem och var han tänkt ta vägen — utsätter han dem plötsligt för ett tankeexperiment. Tänk om en man levt ända sedan stenåldern?

8 personer sitter i ett rum och John spinner loss på att han är 14.000 år gammal. Han beskriver hela sin historia och hans kollegor, som alla intelligenta, smarta människor blir jättearg i början. Men allt eftersom historien pågår så svänger de från att vara helt anti till att kanske de skulle kunna tro på storyn.
Det är inte de största hollywood-kändisarna vilket gör att det fungerar. Skådespeleriet är helt enormt. Det finns ett stort problem med filmen. Det är en indie-film så budgeten är obefintlig. Relativt anonyma skådespelare gör att det känns lite konstigt. Helt renons på specialeffekter och action är den en sorts sci-fi-variant på Louis Malles Min middag med André: en ren dialog- och ensemblefilm, utgjord av ett omvälvande samtal mellan universitetsprofessorer inom områden som antropologi, biologi och religionshistoria.

Detta är en tänkande film. En smart film. Det som förvånar mig mest är nog det otroligt höga betyg filmen fått på IMDB. 8.4 och det är 7000 personer som röstat.

Detta är en film som tack vare fildelningsvärlden nått en enorm publik. Tack vare en pre-release-torrent och fildelningshype gick från 11 235:e till 5:e plats på Imdb-rankningen, vilket gjorde producenten och regissören så eld och lågor att de skrev långa tackbrev till hela fildelningsvärlden. Ladda ner den, Se den, sitt och undra sen vad det var som hände? Det är som att bli slagen av en rå torsk i ansiktet. Gå sen till filmens hemsida och klicka på "Sponsor". Detta är en sån underbar upplevelse man blir tårögd.

Dragon Wars (D-war) 2007

2008-01-04T15:07:00.000+01:00

Dragon Wars (2007) är en film som inte kommer göra världen lyckligare. Tyvärr! Det är en film från sydkorea inspelad med både koreanska och amerikanska skådisar.

Handlingen bygger på någon koreansk saga som för oss västerlänningar är lite udda. Men visuellt kommer den att "blåsa strumporna av dig"! Den som sett Transformers var impad av det snygga slaget i slutet på filmen mellan de goda och de onda. Denna film är nästan bättre tekniskt! Det väger upp svagheterna i filmens skådespeleri och handling.

En pappa med sin ung grabb, Ethan, möter en antikhandlare som fejkar en hjärtattack för att få bli ensam med ungen. Han berättar en saga om att grabben är en återfödd krigare vid namn Haram. För 500 år sedan räddade han sin älskade Narin från en ond, 200 meter lång drakorm, en Imugi, vid namn Buraki.

Evigheter sedan så utsågs en god Imugi av himlen att få bli en äkta drake men Buraki ville ha makten själv så han kämpade mot himlen och mot den goda draken. Men man gömde drakens kraft i den unga flickan Narin. När hon fyllde 20 skulle hon offra sig åt den goda drakormen för att han skulle kunna bli en äkta drake. Men eftersom den onda drakormen kom före så offrade flickan sig själv i förväg så 500 år senare skulle de återfödas och ge den goda drakormen ännu en chans.

Och den tiden är nu kommen, enligt antikhandlaren. Han berättar hela sagan för killen som ett antal år senare fortfarande minns sagan. Han letar efter flickan samtidigt som den onda Buraki med sin enorma stödarmé beger sig på jakt efter flickan. Buraki vill nämnligen bli en riktig Drake!

Så, nu 2007 far en 200 meter lång drakorm runt Los Angeles tillsammans med sin tusentals starka här med demoner, små drakfåglar, stora dinusaurieliknande walkers. Efter ett tag ställs de mot den amerikanska armén och ett tokstort gäng Apache-helikoptrar.

Visuellt är det en orgie för ögat men precis som "all"koreansk film lämnas stora luckor. Vi kräver mer av en film. De flesta som ser filmen är på väg att tröttna efter en halvtimme. Just för det dåliga skådespeleriet. Men håll ut. Glöm bort och tro inte du ska få se en kvalitativ film. Här får du istället en jäkligt snygg film med enormt bra gjorda GCI-effekter och snygga ormar.

Dessutom är det fräscht att få se asiatisk drakstrid. Inte en sån där bevingad fånig drake som i väst har. Utan den klassiska asiatiska draken som ser ut som en....

En kinesisk drake sägs ha en kropp som en orm, fjäll och stjärt som en fisk, horn som en hjort, ansikte som en kamel, öron som en tjur, tassar som en tiger och ögon som en demon. De brukar ibland också beskrivas som havandes små läderklädda vingar som växer på frambenen.

Den kinesiska draken bor vanligtvis i vattendrag eller hav, men den kan också, även helt vinglös, flyga.

J-Horror

2007-11-12T15:34:00.000+01:00

J-Horror är ett ganska välkänt begrepp nu. Japansk Skräck står det för. Jämför med J-pop som är japansk popmusik. Här är en lista med 5 skräckfilmer från japan. De finns säkerligen med på de flestas listor så det känns som detta är basen i just J-Horror. Sen finns det en mängd koreanska, kinesiska och thailändska skräckfilmer som säkerligen är lika bra - se bara på den thailändska "The Shutter" eller koreanska "A tale of two sisters".

Film nummer ett: RINGU. Den finns även med på de nyare topp-10 listorna från amerika över historiens mest läskiga filmer.
Hideo Nakata har gjort ett epos där han för in den moderna världen i den japanska spökvärlden. Se en viss video och du dör 7 dagar senare. Ett av offren har en journalist som undersöker sanningshalten, får se filmen, får veta att sonen sett filmen.. nu har hon bara ett par dar på sig att lösa gåtan innan hon och sonen dör.

Nummer två: Ju-On. Eller The Grudge som den också kallas. Finns i många versioner.
Takashi Shimizu visar att inte bara vitsminkade svarthåriga flickor är läskiga. Utan även vitsminkade små svarthåriga pojkar är det också. Ett stort antal olika versioner men alla lika skrämmande med mördade fruar och barn och en hämnd som väntar i kulissen. Sluscenen är en av de mest... obehagliga som gjorts. Man sitter verkligen och känner.... "WHAAAA!!!!!".

Film nummer tre: Ôdishon, eller Audishon som det står på asken.
Takashi Miike gör skräck som få andra kan. Änkemannen skaffar en ny ung snygg babe genom att tillsammans med en polare skapa en fejkad filmuttagning. Han faller direkt för den tysta, blyga lilla violen och vill charma in sig. Hennes historia hänger dock inte ihop och det kan bara bli än värre! Detta är ingen liten blyg viol. Underbar lek med den japanska kvinnosynen!

Film nummer fyra: One Missed Call, Chakushin ari som den heter på japanska
Miikes andra läskiga film. Mobilen ringer och du har ett missat samtal. Det är du själv som ringer dig, 3 dagar i framtiden. Du lyssnar av din mobilsvarare och hör hur du dör. Tre dagar kvar... ska du verkligen dö exakt vid samtalets registrerade tid?

Film nummer fem: Honogurai mizu no soko kara, eller Dark Water som det är mer känd som.
Familj flyttar in i nytt hus. Grannar som försvinner, barn som försvinner, mörkt vatten som tar tag i dig... mörkt, ensamt, en våt fläck i taket som växer... Detta är en film som byggs upp sakta och metodiskt och får dig sitta med kudden framför ansiktet vid några tillfäller. Hideo Nakata följde upp sin mästerfilm Ringu med denna rysliga rysare.

Flera av dessa finns på "jänkar-DVD" med amerikanska skådisar. Det är bara Ju-On som är japanskt regisserad. Takashi Shimizu gjorde en bra version med Sarah Michelle Gellar. Faktiskt.

Men se originalfilmerna!

Verse le sud

2007-10-03T11:31:00.001+02:00

Verse le sud är originaltiteln från en film från 2005. Den svenska översättningen blev ganska rätt: Mot södern.

Detta är en film som i sitt ämne skulle kunna vara otroligt kontorversiellt och ha skapat enorma löpsedlar om det handlade om vita män istället för vita kvinnor.

Grundtemat i filmen är ett gäng vita kvinnor över 40 som åker till Haiti för att ha sex med unga svarta män.

En medelålders vit kvinna ser in i kameran. Hon berättar hur hon efter decennier av äktenskap fick sitt livs första orgasm med en 15-årig svart pojke på en haitisk strand. Mot Södern handlar om sexturism: Medelålders damer som reser till tredje världen och har sex med unga svarta män i utbyte mot pengar.

Man kan undra igentligen om vad det är man vill säga med filmen? Olika personer håller sin egen monolog om sina åsikter gentemot sexköpandet och berättar det rakt in i kameran.Cantet har vävt ihop tre noveller av den haitiske författaren Dany Laferrière till en vacker skarvlös berättelse. Den nyskilda snart 50-åriga amerikanskan Brenda (Karen Young) återvänder i slutet av 70-talet - tiden för Baby Docs regim - till strandparadiset Petite Anse för att hitta Legba (Menothy Cesar), den nu 18-årige killen som gav henne orgasmen för tre år sedan.

Ganska snart förflyttas Brenda ut i periferin till förmån för Ellen (Charlotte Rampling), en cynisk 55-årig akademiker. Det är Ellen som är de vita kvinnornas ledare på hotellkomplexet och Legba är hennes favoritälskare. Ellen har ett batteri av färdigformulerade förklaringar till varför hon åkte ner från Boston och började köpa sex, och hon drar dem villigt för Brenda som vill tro att hon och Legba är jämbördiga.

Likaså undrar jag om det är ett försök till att vara lite provokativ men ändå inte? För att om en 45-årig vit västerländs kvinna reser till Haiti och har sex med 15 åriga svarta pojkar inte provocerar är det en flopp. Hade regissören Laurent Cantet visat mäns sexresor för att spänna på unga små 16-åriga svarta tjejer hade det garantrat blivit liv i luckan.
Mot Södern visar att den enda personliga kopplingen mellan vita och svarta i det här sammanhanget är sex och pengar. Cantet behandlar skickligt denna relation, inte minst genom filmens brechtianska biktningar där fyra av filmens karaktärer vänder sig direkt till kameran och berättar sin historia. Det gör individerna komplexa och visar hur relationerna på samma gång är politiska och känslosamma: När en kvinna berättar att hon aldrig skulle umgås med en svart hemma i Kanada, och senare samma kvinnas ömma nojsande med sin svarte hunk.

Bara en haitier får tala - hovmästaren Albert (Lys Ambroise) som skyr prostitutionen, som berättar hur hans farfar betraktade vita som djur och skulle dö av skam om han visste att Albert serverade dem i dag.

Tidsperioden är slutet på 70-talet och Papa Doc är bossen. Filmen börjar som en vanlig drömsemester för kvinnorna med oändliga rader med villiga pojkar men sen svänger den in och tar med sig ett par politiska kommentarer till omgivingen. Där förtrycket visas och hur litet ett liv var värt på Haiti.

Det enda som gör filmen fascinerande är ändå den latenta rasism som finns hos alla inblandade. De äldre kvinnorna som ondgör sig över feta kvinnor, över negrer från harlem etc. Över haitiernas "hat" mot de vita etc.

En film du INTE bör se. Tillför världen ingenting.

Angel-A

2007-09-13T16:36:00.000+02:00

Jamel Debbouze (så jäkla skön skådis) spelar André som är tyngd av skulder, jagad av långivarna och desperat. När han ska ta sitt liv genom att hoppa från en bro möter han Angela. Rie Rasmussen spelar Angela.. eller Angel A som vi får veta att hon igentligen heter.
Angel-A är nerskickad till jorden för att föra in André in i sanningen och ta fram de goda sidorna i honom. Vilket medför mycket och långa filosofiska samtal. Det är en slow movie med mycket välspelad dialog och en sakta tempo. Hela filmen är underbart filmad i svartvitt. Luc Besson har verkligen lyckats göra en "art film" som heter duga. Man känner influenserna från den starka kvinnan Nikita i Ries roll.
178 cm platinablondin med ben till himlen som spelar mot en 165 cm lång mörk, skäggig muslim skapar en fascinerande symbios. Det är en otroligt vacker film och man kan inte ta ögonen från Rie. De CGI scener som finns med, bland annat när vi ser ängels vingar och några små trickeffekter är helt utan söm och smälter väldigt perfekt in i filmen.
Luc Besson är signatören av denna undebart, lite lätt skruvade franska kärlekshistorien som inte följer en endaste norm. Det är en härlig Aqr

Det börjar med André, en ung man som sitter djupt i skiten. Han står i skuld till ungefär varenda skummis i Paris, och måste hitta ett sätt att betala tillbaka – och det fort. André ser ingen smärtfri lösning på sin situation utan bestämmer sig för att göra slut på sitt liv innan någon annan gör det. När han klättrat över ett broräcke redo att hoppa, ber han Gud om ett sista tecken – och får Angela på halsen, en kvinna som när hon väl klivit in i hans liv, inte tänker lämna honom i första taget. Hon är tuff, blond, och svensktalande, och fast besluten att göra allt för att hjälpa André få ordning på hans liv, om det så innebär prostitution eller slagsmål... Angela har självförtroendet och kaxigheten som André saknar, och hon lär honom vad Robin Williams och många andra lärt ut sina motspelare förut – meningen med livet, att ta vara på sina möjligheter, carpe diem…

terigen har vi här drömfunktionen i sitt görande. Om man i en klardröm befarar att det bakom nästa gathörn står en rånare så står det en rånare där och väntar. I drömmen fattar vi inte galoppen förrän vi uppnår "luciditet" eller uppmärksamhet på att vi skapar drömmen. På samma vis är det fysiska livet funtat, eller hur? Vi får vad vi förtjänar är egentligen samma sak som att vi får vad vi tror på och starkast tro vinner. På det viset är livet en en enda lång och ihållande placeboeffekt.

För att spinna vidare på det temat - eftersom det är fruktbart - kan vi studera vårt eget liv och andras i ljuset av lagen om attraktion. Vi kan fråga oss varför vissa drar till sig tur och framgång med an andra "skapar" otur, olycka eller misslyckande.

Enligt det moderna tänkandet är det mest en fråga om att våga välja välgång och sluta hålla fast tråkiga spegelbilder av oss själva. Angela i Luc Bessons film försöker demonstera detta i livet, men det visar att även hon har problem...

Klart högsta betyg.. jag tror jag är kär i en film!

Nä.. at an office near you!!!

2007-08-23T14:54:00.001+02:00

The New Guy

2007-07-06T10:57:00.001+02:00

Ta en obotlig loser som DJ Quills karaktär Tönten som mobbas dagligen i skolan. Han kommer på den sanna idén om att byta skola och bli den coola nya snubben. Hans målsättning är att bli utkickad ur skolan, annars går det. Efter en sväng inom kriminalvården lyckas han med sitt förvärv. Och med kunskaper ärvda av de koola fångarna om hur man spelar "Top Dog in the Yard" så drar han till en ny skola och följer stegen. Viktigaste är att knocka den största och tuffaste killen.
Självklart lyckas han i sitt förvärv och blir den coola tuffa killen som impar på tjejerna, vinner fotbollskaptenens flickväns hjärta och idol för alla andra. Men fotbollskaptenen är inte riktigt nöjd.

Så med en klassisk teen-rulles förvecklingar får vi se Tönten bli den Coola, visar vart skåpet ska stå, får igång skolkänslan och den brutala sanningen när allt avslöjas. Men detta är en film lite utöver de vanliga teen-rullarna. Den ä faktiskt smart! Jäkligt smart i sitt koncept.

Den har alla ingridienser och tönterier men det fungera. Plus, det finns 2 andra orsaker till att se filmen: Eliza Dushku och en njutbar scen där hon får med sig DJ under en shoppingtur och förevisar den ena baddräkten efter den andra! Klockrent! Bland de schysstare du kan se.

Elementarpartiklarna och Att rida ensam i tusen mil

2007-06-21T10:51:00.000+02:00

Det är dags för lite drama. Två filmer av helt olika karaktär och bakgrund. En fransk och en japansk/kinesisk film som handlar om livet, sin bakgrund och vilka misstag man gjort i livet.

Elementärpartiklarna är en tysk film av den franska boken. Huvudstoryn är den gyllene medelåldern. Två halvbröder som har sina egna problem: Bruno - kåt på skolflickor, deprimerad och desillusionistisk. Knaprar litium och söker kärleken. Micahel är oskuld, har problem med att vara intim och forskar efter den asexuella reporduktionen. Födda av en hippie-mamma som levt med fri kärlek möts de i tonåren.

Båda finner sin kärlek men det går illa för en av dem. Detta är en film som följer boken ganska bra. Det känns inte som om man behöver ha läst den. Filmen är väldigt sevärd och är lite tragikomisk.

Riding alone for a thousands of miles. Är en kinesisk mask-opera som huvudpersonen vill filma åt sin döende son. De har fallit isär och sonen vägrade se fadern på sjukhuset. För att kunna göra något vill han fullfölja vad han tror är sonens sista vilja: filma mästaren framföra den magiska mask-operan.
Helt utan kunskap i kinesiska får den japanske fadern göra sitt yttersta. Han är helt ensam och utlämnad. Problemen hopar sig när mästaren sitter i fängelse.

Detta är en vacker film. Stora kinesiska vyer, sorgsen handling och enormt bra skådespel gör den till en sevärd film. Klart rekommenderbar!

Stomp The Yard (2007)

2007-06-01T10:45:00.001+02:00

Stomp The Yard är ännu en av alla amerikanska "feelgood to be black"-filmer. Sylvain White regisserade filmen och den är full av unga arga amerikanska svarta.

Detta är en klassisk genre-film som har exakt ALLA klyschor man kan förvänta sig av filmen. Det är inte en dålig film i sig. Bara det att man matas med saker och ting man redan sett. Inga nyheter presenteras. Filmen handlar i botten om 2 saker: Dans (Step och Street) samt den unga svarta arga mannens kamp från gettot till segerns sötma. (Plus att han lyckas fånga den vackra flickan som dejtar den rika pojken.
DJ, hans brorsa och hans crew är bra street-dansare som vinner ett par danser i gettot och hamnar i bråk efteråt. Brodern skjuts ihjäl och DJ åker in på kåken. När han släpps så tas han omhand av släkt långt borta och han börjar att plugga på collage.

Där möter han den vackra April som är flickvän till en av studentorganisationernas dansledare. Dans och dans.. det handlar om Step. Vilket är lite annorlunda. DJ limmar på bruden, hamnar lite lätt i konflikt med ledaren från Mu Gamma Xi danstrupp.
På en klubb då visar DJ sin stil och folk imponeras av hans street-moves. Han får ett erbjudande från Mu Gamma Xi att joina dem och bli mästare. Mu Gamma Xi är 7-faldiga step-mästare och han smickras lätt, men han vill ha tjejen så han tackar nej.

Istället blir han en pledge hos deras konkurrenter; Theta Nu Theta.
Filmen har alla klyschor man kan förvänta sig. Man ser filmen främst för den fräna hip-hop musiken och all streetdans. Inget annat. Ung fattig gettograbb är bra dansör. Stjäl vackra flickvännen från elak riking. Ung fattig grabb blir med i ett dansteam och ska tävla. Ung fattig grabb har en kriminell bakgrund och får problem med skolan. Den stora frågan är: Ska han komma tillbaka, ska han få flickan, ska han dansa, ska han vinna?
Se filmen och du får veta. Men har du sett en enda film i denna genre vet du hur den slutar. Bra musik o intressant dans. Lite nytt för oss. Men sen är det slut och du kommer inte ihåg något efter en kvart. Kanske musiken. En trea! Sevärd om man är intresserad av ämnet.

28 Weeks later

2007-05-21T13:28:00.001+02:00

28 Weeks Later, en film av Juan Carlos Fresnadillo. Det är en fristående fortsättning på den underbara engelska skräckisen 28 days later. Danny Boyle och Alex Garland är bara med som exekutiva producenter.

Men det ska inte förringa filmen. Den har ett bra koncept som fungerar.

Filmen inleds med en direkt koppling till slutet av första filmen. Ett gäng människor i en byggnad, omringade av elaka monster. Mycket våld och senare så flyr Don springade. Han tror att hans fru är död.

Senare - amerikanska militären har upprättat en zon runt Docklands dit man återinför Londonbor. Här presenteras de för filmen så viktiga karaktärerna: den intelligenta sjukvårdsofficeren, den sympatiska prickskytten, Don och hans 2 barn och alla elaka amerikanska soldater. Allt som behövs för att driva filmen vidare.

Hela Docklands är en karantän. Man röjer fortfarande lik runt om i London. Men alla smittade är döda, pga att det inte fick föda nog. Allt är krass uträknat. "Time to re-populate London."

Barnen smiter iväg för att ta sig till sitt gamla hem, där de finner Mamma. Surprise!!! Hon lever, är inte galen som alla andra elakingar med är ändå smittspridande. Och ve och fasa - ingen kunde ana att det skulle bryta ut igen!!!

Quarantine. Eradication. Sterilization. Repopulation. Så lyder filmens tagline. Dags för ett nytt monsterjagande. Fast denna gång är den amerikanska armén den som ställs mot monstren. Och de har lite mer power denna gång.

Filmen är riktigt bra och riktigt grisig. Rättare sagt: MYCKET grisig. En rejäl splatterfilm. Och som lök på laxen får vi se Robert Carlyle med glödande röda ögon, kräkandes blod och slita halspulsådern av folk till höger och vänster.

Som skräckfilm en miljard gånger bättre än Hostel, den levde bara på sin chockverkan. Här finns ju fortsättningen på en av de bättre skräckisarna som gjorts. SEVÄRD!!

Som skräckfilm: 5 STJÄRNOR
Som vanlig film: 3 STJÄRNOR

Hands up - or I will shoot!

Finns det några snälla barn i huset???

Spring!! Bort från ljuset i tunneln!!

Gott om bilder från filmen, det är det ont om!

Sunshine

2007-05-01T19:01:00.000+02:00

Sunshine, en film av Danny Boyle [The Beach, 28 days later, Shallow Grave mfl.] som handlar om människans inre väsen i kampen för att rädda mänskligheten. Känns det igen? När man ser Cillian Murphy så inser man att detta är en film på samma tema som (blogspot: 28 days later) (imdb: 28 Days Later). Grunden är en bok av Axel Garland. Detta är deras tredje samarbete.
Denna film handlar om några få människors kamp för att rädda mänskligheten och vilka konsekvenser detta medför för gruppen och individen. Solen, vår energikälla är på väg att dö. Icarus, ett rymdskepp skickas till solen för att placera världens största kärnladdning mitt i solen för att tända den på nytt. Uppdraget misslyckas, inget vet varför. Icarus II skickas iväg. Så är den grundhandling som finns när filmen startar.
16 månader in i färden når man "Dödens zon". Där solstormarna gör att inga meddelanden kan skickas eller tas emot.
Detta är en film om det inre. Människan som ofrivilligt placerad i centrum av en händelse som enbart Gud borde råda över. 16 månader instängda i ett skepp, 8 personer. Austronauter, fysiker, kommunikationsbefäl, psykologer etc. Alla som efter lång tid gått och nött på varandra och som på var sitt sätt hantrar den stress som uppkommer. Psykiska störningar uppkommer och leder till råstirrande in i solen och badande i ljus, slagsmål, drar sig undan till trädgården etc.
När de närmar sig solen finner de Icarus I. De måste fatta en beslut om de ska undersöka vad som skett och styra om skeppet eller strunta i eventuellt överlevande. Beslutet blir öderstigert. Under starkt press sker ett litet litet misstag som får till följd att solskölden skadas. Och måste repareras manuellt för att de ska överleva och ens ha en chans att lyckas med sitt uppdrag.
Filmen är flerdelad. I början en vacker rymdresa med 8 mycket störda personer. Men på ett relativt harmlöst sätt. Sen kommer katastrofdelen när allt går fel och folk dör, sen kommer skräcken när man bordat Icarus I och finner att besättningen tagit kollektivt självmord.. tror de. Filmen avslutas i skräckfilmens tecken och är grymt snygg. En själ överlevde 7 år på första skeppet och är totalt galen: "I talked to God for seven years. He told me to bring us all to Heaven. " Han vill sabotera hela uppdraget. Och går på jakt... på de överlevande i Icarus IIs besättning.

Det är en film som lånat från andra filmer. Många kritiker har pekat på 2001 där en dator löper amok, skräcken från Event Horizon, mardrömmar från Solaris etc. Visst. De elementen finns med här. Men inte fullt så tydliga som man kan tro. Men man måste ha sett alla de filmerna för att se det.

1. Vid reparationen fattar skeppet beslutet att återgå till en normal position. En position som betyder att reparationsbesättningen dör.

2. De har mardrömmar om att de faller mot solen, eller citat som "Only dream I ever have... is the surface of the sun... everytime I shut my eyes... it's always the same. ".

3. Skurken eller äckelpellen som försöker stoppa uppdraget kommer med en massa babbel om gud och gudomligheten: "Are you an angel? ", " I talked to God for seven years. He told me to bring us all to Heaven. ", "No, not your God... mine! ". Det är metareligösa förtecken på samma sätt som från Event Horizon där man kan höra Dr Weir komma med liknande kommentarer: "The ship brought me back. I told you she won't let me leave - she won't let anyone leave."

Detta är en film om extentiella frågor, om metafysik och religion. Om priset att betala, att individen ställd mot mänskligheten så är tillochmed Mord helt acceptabelt. En cool grej är att man har ingen aning om hur det ser ut på jorden. Det är helt okänt. Inte förren i filmen sista sekvens får vi se.. Gärdet, Stockholm.. DET var coolt!

Tillsammans med filmen 300 är detta något som verkligen motiverar att man skaffar en Blu-ray spelare, en full-HD lcd-TV, värsta hemmabioljudsystemet och inga grannar. Den är grymt snygg och man lämnar biografen med en läskig känsla. Man bryr sig verkligen om filmen!

Resident Evil - Extinction (RE:3)

2007-02-22T16:49:00.000+01:00

Resident Evil-serien med Milla Jovovich kommer nu i sin tredje installation. Det är säkert en skräpfilm som tvåan men spelar ingen roll.. Milla i ännu en kick-ass roll, klädd därefter.. Har ingen aaaaning om den blir bra när den kommer men WHO CARES?? När tillochmed Ali Larter (från tv-serien Heroes) är med kan det bara bli ögonfröjd.. tuffa kvinnor i intressanta kläder som battlar monster!

Här kommer lite screencaps från trailern:

La Cité des enfants perdus

2007-02-14T15:21:00.000+01:00

De förlorade barnens stad eller, La Cité des enfants perdus som är originaltiteln är en av mina absoluta favoriter. Det är en film av Jean-Pierre Jeunet [Delikatessen, Alien4, Amelie from Montmarte] och är hans 7:e film.
I en gudsförgäten hamnstad där ständig halvskymning råder blir små barn kidnappade i långa banor och bortförda till den galne vetenskapsmannen Krank förskansad på en oljerigg. Han lever där tillsammans med sin familj: en dvärgkvinna, sex klonade söner med sömnsjuka, och sin f.d. kollega Irvin i form aven talande hjärna i ett akvarium. Krank vill stjäla barnens drömmar eftersom han förlorat förmågan att drömma egna. Samtidigt härjar i staden också en apokalyptisk sekt kallad cykloperna som ser med artificiella ögon.
Filmen är full av underbara karaktärer; Bröderna som strider om VEM som är originalet (alla spelade av Dominique Pinon på ett utmärkt sett). Krank som allvarligt störd etc...

Hela filmen är fylld av rejäla karaktärer och en klassisk dystopisk världsbild som vi känner igen från Delikatessen.

One (Ron Perlman) är kraftkarlen som spränger kedjor på tivoli med ren muskelkraft. Hans lillebror blir stulen av Kranks gäng och One ger sig på jakt efter honom. På vägen möter han Miette (Judith Vittet) som är den inofficiella ledaren för gatubarnen som även de drabbats av kidnappade vänner. Tillsammans beger de sig på jakt efter Krank och hans anhang.

De förlorade barnens stad blev den dittills dyraste filmen gjord i Frankrike. Jean-Paul Gautier bidrog med kostymerna. Ett sammelsurium av influenser kan skönjas: filmnoir, tysk 20-talsexpressionism, Dickens, science-fiction. Mest uppenbar är kanske expressionismen, p.g.a. kameravinklarna, effekterna och inte minst miljöerna. Men filmen har också tydliga drag av saga; en ond och komisk sådan. Andra inslag man känner igen från den första filmen är långsökta och underhållande händelsekedjor, samt förkärleken för märkliga fysionomier.

Detta är en film för den som gillar det mer udda, bizarra, varma, härliga cineastiska motivbilden och den svulstiga humorn.

Verkligheten överträffar dikten

2007-01-05T10:18:00.000+01:00

Ingen kan överträffa verkligheten. Den sanna bilden av Amerika:

Yeopgijeogin geunyeo (2001)

2006-12-29T11:26:00.000+01:00

Den engelska titeln är "My Sassy Girl" och är igentligen ett klassiskt sydkoreanskt kärleksdrama fast med en liten twist.

Ji-hyun Jun spelar "Flickan" i filmen. Man får igentligen aldrig veta hennes exakta namn i filmen. Hon presenteras aldrig och hon kallas aldrig för något. En ganska annorlunda vinkling men som ändå fungerar i en koreansk rulle. Hon är verkligen bossy och tål inte sprit. Så fort hon druckit så blir det lätt excess av det hela och hon krökar tills hon stupar. Innan hon däckar så blir hon lätt väldigt arg på allt o alla.

Tae-hyun Cha spelar den manliga rollen som studenten Kyun-woo (Gyeon-woo - koreanska namn översätts inte så enkelt exakt) som möter henne i början på filmen när han räddar henne från att bli överkörd av ett tunnelbanetåg. Hon står och svajar och är uppenbart berusad.

Han står och kikar på henne sen på T-banan. Hon svajar lite, skäller på medpassagerare innan hon börjar hulka, lägger en stor fet pizza på en äldre herre. Hon kollar på Gyeon-woo, säger "honey" och tuppar av. Då blir han utskälld för att han inte tar hand om sin flickvän.

Efter mycket möda och besvär lyckas han få med sig henne in på ett hotell. Han lägger henne däckad i bingen och tar själv en dusch för att få av sig spyorna och allt annat guck. Tjejens telefon ringer och han irriterat berättar vart han är. Ganska snabbt rusar poliser in i rummet och sliter med honom till häktet.
Detta är en film i tre delar, eller tre akter. Det visar sig att detta är en mycket bossy och bestämt flicka. Får hon inte som hon vill så blir hon riktigt elak, nitar honom och frågar om han vill dö. För att i nästa ögonblick bli hur vän o snäll som helst. Hans morsa försöker hela tiden få honom att besöka sin Moster för mostern har en flicka åt honom. Men han är inte intresserad utan bestämmer sig för att stå ut. Första delen är den komiska, drabbande delen där hon bossar runt honom och det uppstår en massa roliga slapstick-situationer

Sen kommer den andra delen som är den mer tragiska, romantiska delen då man får förklarat för sig varför hon är som hon är. Och samtidigt varför han är som han är.

Den tredje delen, kallad övertid, handlar mer om vad som sker till slut. De har ett ganska rörigt förhållande med en massa underbara situationer. Till slut beslutar de sig för att gå åt olika håll. De gräver ner en tidskapsel men förklarande brev under ett träd och beslutar sig för att mötas på samma plats 2 år senare. Han dyker upp men inte hon. Hon kommer istället dit efter tre år och läser breven.

Sen möts de igen i Singapore och skiljs ganska omgående igen då den ena ska med ett flyg till Australien och den andra till England. Men filmen tar inte slut där.

Detta är en av de största melodramorna från Sydkorea som gjorde alla inblandade kända även utanför Sydkorea. Filmen är löst baserat på en verklig historia med samma tema. Det finns flera versioner och kan du se den "oklippta" gör det. Den ger mer "slut" på filmen.

Dessutom är det inte bara JAG som tycker om filmen. Den har fått 8.0 i snitt på IMDB. Det är inte piss-illa!!!

Gratis Sponsorlänk: Stockholms bästa grossist för frukt och grönt - Garage Gourmet!

Yeah!!

2006-12-29T11:22:00.001+01:00

blopp - ny stil på bloggen!! Kul va?

2006-12-14T15:39:00.000+01:00

James Bond är pånyttfödd in i en modern värld!

Den nya filmen är sannerligen en helt ny typ av Bond-filmer. Man har skapat en agent för en modern värld, en värld som är "post-elfte september".

En agent som är psykopat, en skurk som inte vill ta över världen utan drivs av girighet. Fagra kvinnor och några fina miljöer.

Skurken, spelad med bravur av Mads Mikkelsen är en ganska tyst och lugn baddie. Han ser dock ut som en skurk med sitt blödande öga. Han är inte så färgstark, grym eller blodtörstig. Han använder befrielsearmeérs pengar för att spekulera på börserna och för att påverka kurser så sponsrar han terrordåd.

Filmen är väldigt modern. James Bond är åter som han kändes vara från början. Överklass-stämpeln är helt bortblåst och han har noll koll på sånt. Det blir väldigt uppenbart i en bar-scen. Roger Moore skulle dö om han fick spela upp följande:

James Bond: Voda-martini.
Bartender: Shaken or stirred?
James Bond: Does it look like I give a damn?

Kändes lite oroligt först med Craig som den nya Bond men i och med man återgick till originalkänslan så är han klockren i rollen. Bond är psykopat. Han dödar under påtaglig kyla. Och med sin blonda-blåögda look har han den klassiska psykopat-looken.

Filmens stora nackdelar är att man litar mycket på sina sponsorer. Man har verkligen pumpad in många $$$ från Sony, SonyEricsson and Ford. Det är flera scener där produktplaceringarna syns ordentligt. Däremot är de inte så övertydliga.

Masters Of Horror. Första 7 filmerna sedda.

2006-12-05T16:11:00.000+01:00

Masters of Horror - The Fair-Haired Child (betyg:1)
Historia: När 13-åriga Tara kidnappas och låses in i en källare kan hon aldrig ana vilken fasa som väntar henne. Hon upptäcker dock snart att hon inte är ensam i mörkret. Kidnapparparets egen son Johnny är inlåst tillsammans med henne och nere i det dunkla utrymmet skapas ett särskilt band mellan de båda ungdomarna. Men den till synes vänlige Johnny bär på en fruktansvärd hemlighet - en hemlighet som ger svaret på varför hans föräldrar tvingas låsa in sin egen son i källaren...
Kommentar:

Masters of Horror - H.P. Lovecraft's Dreams in the Witch-House (betyg:4)
Historia: H.P. Lovecrafts inflytelserika litterära verk har förärat honom titeln som den moderna skräckens fader. Den filmskapare som överfört hans visioner till filmduken flest gånger och med bäst resultat är otvivelaktigt Stuart Gordon. I denna adaptation får studenten Walter Gilman (Ezra Godden) oväntat besök i sin lägenhet vid Miskatonic University. Under sina studier av Einsteins strängteori börjar han få märkliga mardrömmar om en häxa i gestalt av hans vackra granne. Men är det verkligen en dröm? Det dröjer inte långt tid innan Walter har tappat allt grepp om verkligheten och tror sig ha öppnat en portal till en annan dimension där fasa, ondska och galenskap härskar...
Kommentar:

Masters of Horror - Incident On and Off a Mountain Road (betyg:3)
Historia: I den mörka skogen lurar den vitmaskerade monstruöse Moonface och väntar på nästa vilsegångna offer. När Ellens (Bree Turner) bil får motorstopp i närheten verkar hon vara ett lätt byte. Men efter flera år tillsammans med den våldsfixerade Bruce (Ethan Embry) har Ellen utvecklat ett otal smarta försvarstekniker. När Moonface väl tillfångatagit henne är kampen långt ifrån över.
Kommentar:

Masters of Horror - Sick Girl (betyg:1)
Historia: I denna blodröda kärlekshistoria mellan två kvinnor får insektsforskaren Ida en dag ett paket sänt från Brasiliens mörka djungel. Innehållet är en ovanlig och bizarr varelse som hon inte kan ana vad den är kapabel till, förrän den biter hennes unga älskarinna Misty. Giftet får den förföriska Misty att långsamt förändras, ångande extas förvandlas till infektion, mutation och mord. Vad de båda kvinnorna inte vet är att den sista och mest horribla metamorfosen återstår...
Kommentar:

Masters of Horror - Cigarette Burns (betyg:4)
Historia: Filmvärldens heliga graal - Le fin absolue du Monde (Världens absoluta undergång) - har varit försvunnen i över trettio år. Den excentriske samlaren herr Ballinger (Udo Kier) ligger för döden och har som sista önskan att få se det mytomspunna verket. Föga förstår han att sökandet efter den öppnar upp portaler som borde hållits stängda. Det rör sig inte om vanlig celluloid, utan om en film som slukar sin åskådare djupare in i ondskans rike.
Kommentar:

Masters of Horror - Homecoming (betyg:4)
Historia: Den amerikanska nationen grips av skräck och panik när döda militärer reser sig upp ur sina gravar några dagar före presidentvalet. Till skillnad från andra zombies är dessa levande döda inte intresserade av att äta upp människors hjärnor, utan enbart ute efter att få ett slut på kriget.
Kommentar:

Masters of Horror - Imprint (betyg:3)
Historia: Till 1800-talets Japan söker sig en amerikansk journalist för att söka upp den kvinna som han en gång lämnade efter sig. I jakten på henne hamnar han på en uråldrig bordell belägen på en enslig ö, där en vacker, men vanställd, prostituerad berättar att hans älskade en gång arbetade. Men enbart några månader innan hans ankomst tog hon sitt liv. Utom sig av förtvivlan tvingar mannen den prostituerade att berätta sanningen om den galenskap som drev hans livs kärlek till självmord. Det han får höra är den mest fasansfulla berättelse om incest, abort, våldtäkt, tortyr och död.
Kommentar:

Huo Yuan Jia [Fearless]

2006-09-26T22:47:00.000+02:00

Fearless från 2006 är Jet Li. Det är även hans sista martial arts-film enligt egn utsago. Men inte hans sista actionfilm lyckligtvis. Men är man 42 så kanske man vill ta det lite lugnare och det är en av de bästa på vita duken värd!

Filmen handlar om en mörk period i Kinas historia, just efter sekelskiftet. Utländska makter styr landet och man ser ner på kineserna. "Asiens sjuka människor" kallas de. Och för att knäcka den sista självkänslan tar de fyra stormakterna var sin kämpe som ska krossa allt kinesiskt motstånd. En enda man antar utmaningen; Huo Yuanjia.

Filmen handlar om Hou och hans utveckling från liten bortskämd unge som inget hellre vill än att träna Kung Fu mot hans faders vilja till en av den kinesiska historiens största influenser. När den lille grabben får stryk av en annan grabb så lovar han sin bäste kamrat, Nong Jinsun, att han ska aldrig mer förlora. Och det gör han inte heller. Men via sitt högmod så leder det till svår sorg då flera människor dödas på grund av en endaste kamp.

Hou flyr till landet där han mentalt får komma i balans under ett par år. Han träffar den den sköna men blinda Måne som får honom att bli ense med sitt eget liv igen.

En dag bestämmer han sig för att besöka hemstaden igen och finner att allt är förändrat. Hans hus är nästan helt uttömt då han flydde från stora skulder. Hans bästa vän är inte längre vän och en massa saker är nya. Framförallt en massa utlänningar i staden.

En dag får han se i en tidning om att de utländska makterna ser ner på kineserna och de ordnar en tävling för att visa vart skåpet ska stå. Hou beger sig dit och spöar O'Brian. En amerikansk superjätte som drar spårvagnar med tänderna till vardags. Eftersom han kickar alla utlänningar så ordnar man en slutgiltig match. Hou mot fyra av världens bästa kämpar.

Detta är en tredelad film. Först får vi se Jet Li utveckla sin karaktär till att bli en odräglig slösare som spöar allt och alla utan någon känsla för liv. En kamp som slutar supertragiskt för alla inblandade leder till filmens andra del där han lever som risbonde i en lite by och möter den vackra flickan. Tyvärr blir det inget av deras "förhållande" men det är mycket vackra och läckra scener och foto.

Filmens tredje del är när han tar sig till Shanghai för den slutgiltiga matchen. Mycket snygga fightscener och många häftiga naturscener. Den mänskliga dimensionen är enbart Jet Li:s förvandlig genom sin tragedi. Allt annat är fokuserat på FIGHTER. Kinesiskt överspelande människorutmärker filmen och man tar klassiska grepp för att spela på känslor. Det som däremot förvånade var att först utgick jag från en klassisk propagandarulle med hjältemodiga kineser mot blodtörstande, korrupta utlänningar men det var lyckligtvis väldigt nertonat. Det största som förvånade mig var dock relationen han fick med den japanske kämpen. Detta utspelas ju bara tiotals år innan Nanjing-massakern och Japans ockupation i området. Här lever dock de traditionella Samurai-reglerna om att man ska ära sin motståndare.

Detta är en film som får en FEMMA för sina übersnygga fighting scener och foto men en TVÅA för den övriga dimensionen. Visst, lite snyfteri men annars inget att hänga i Julgranen! Ronny Hu och Jet li har skapat en sevärd film och det är troligen Jet Li:s bästa kamprulle någonsin!

Mirrormask

2006-08-29T15:06:00.000+02:00

Mirrormask kom 2005 och är regisserad av Dave McKean. Han har inte gjort mycket annat. En film som vissa kanske har sett är N[eon] (imdb). Detta är en obskyr fantasyrulle som är antingen fullständigt lysande eller så hatar man den kopiöst. Det är en film som känns som en LSD-tripp.

Neil Gaiman och Dave McKean har skrivit storyn ihop och den som har läst Sandman-serierna eller böcker som American Gods vet vad det handlar om. Detta är en visuell tripp som är helt Burtonesque.

Tänk dig filmen SkyCaptain and the world of tomorrow som helt gjordes digitalt med skådisar framför greenscreen agerande med mystiska varelser så är det samma känsla här. Det är som om Tim Burton skulle göra Alice i Underlandet.

Helena (Stephanie Leonides) är en ung kvinna mitt i livet. Hennes föräldrar (Rob Brydon and Gina McKee) äger och driver en liten, Cirque de Soleil-lik cirkus.

Tyvärr vill Helena vara en vanlig människa men hon är en av artisterna. Hon surar när mamman Joanne kommer och påminner henne om att hon skall in. Ett gräl startar mellan mor och dotter som avslutas med att Helena önskar att hennes föräldrar ska dö. Under föreställningen kollapsar mamman och åker till sjukhus. Med mamman på sjukhus redo för en operation och med en pappa som jagas för sina skulder som växer när cirkusen står still, drabbas Helena av ågren och skuld för vad som skett.

Plötsligt vaknar hon samma natt som mamman ska opereras och finner flera av sina cirkuskollegor utanför, fast alla med masker på sig. De förfasas över vad ful just HON är masklös. Men det visar sig inte vara en vanlig värld hon vaknat upp till. Allt är annorlunda.

En värld befolkad av maskerade människor, sphinxar, jättar och mystiska ögonspindlar. Hon dras ganska omgående inför skranket för en stöld men det visar sig vara fel. Problemet är det klassiska. Världen har en ljus och en mörk del. En mask är stulen och drottningen av den ljusa världen sover och mörkret tar över allt mer. Detta är en drömlogisk värld, både figurativt och litterativt. Genom fönstren i denna drömvärld kan hon observera sig själv i verkligheten. Fast ändå är det inte hon, utan den karaktär hon vore ifall hon inte levt cirkuslivet. En bråkig, knarkande, tatuerad och almännt stökig tonåring.
Men Helena vägrar och tillsammans med en maskerad jonlör färdas de i drömvärlden, letandes efter spegelmasken.

Detta är en superb film om man tycker om denna surrealism. Det är dock faktiskt ett krav! Normal film är det verkligen INTE.

En KLAR FEMMA för sin burleska stil och underbara soundtrack!

Salinui chueok

2006-07-26T23:15:00.001+02:00

Memories of Murder (Salinui chueok) rgisserades av Joon-ho Bong 2003 och är en av de största sydkoreanska filmsuccéerna efter J.S.A (Joint Security Area: Chan-Wook Parks film).

1986.iTvå kvinnor hittas brutaltivåldtagna och mördade. Näriytterligare
offer påträffas ståridet klart att detihandlar om en seriemördare.iKriminalpolis Park utreder falletitillsammans med sin partneriJo, dock utan störreiframgång. Först när deifår hjälp av Suhifrån specialenheten börjar ledtrådarnaiklarna och en gärningsmannaprofilitar form. Men tideniär deras fiende, detidröjer inte länge förräniytterligare offer krävs...

Detta äriden sanna historien bakomien av Sydkoreas mestiuppmärksammade mordutredningar.

Här finns kampen mellan de två landsortspoliserna och den som skickas ut från Söul. Två skilda arbetssätt men ett och samma mål. Det som ger filmen en extra krydda är att detta är baserat på en sann historia. Mördaren kallades för Jack The Ripper i koreanska tidningar.

Detta är inte en slatterfilm eller en actionrulle. Detta är ett skönt filmad drama. Kameran glider över landsbyn och man har fått en mycket vacker film om en hemsk sak.

Filmen är en tät drama - thriller med en hel del torra och råa komiska inslag. Poliser ramlar i diken, misshandlar misstänkta med förståndshandikapp med mera - och detta förväntas vi tycka är roligt. Visst var det kul, men samtidigt ganska störande gentemot samvetet då man innerst inne vet att här borde man inte alls sitta och skratta, det är ju tragiskt. Tonvikten i handlingen läggs på detektivarbetet och den ångest poliserna upplever när de står utan spår efter mördaren och samtidigt vet att det snart kommer att ske ytterligare ett mord. Den i början så prydlige storstadspolisen bryter till slut ihop och när polisens resurser inte räcker till börjar han bortse från bevis och dra egna slutsatser.

Kang-ho Song som spelar Park Doo-Man är en väldigt bra skådis. Han finns med i många koreanska filmer. Jag ser verkligen fram emot hans senaste film; Gwoemul.

Saving Face

2006-07-25T12:09:00.000+02:00

Saving face är en film som inte är traditionell, varken amerikansk eller kinesisk. Öppet lesbiska regissören Alice Wus första långfilm är kul. Verklighetstrogen dramatik, krånglande familjerelationer och värmande flatförälskelse sammanfattar i stora drag handlingen.

Karaktärerna lever i det kinesiska lilla enklaven i den stora amerikanska staden. Fast de äldre försöker hålla det gamla vid liv så fungerar det inte på det sätt de önskade.

Mer ingående kretsar Saving Face kring Wil och hennes mamma Ma. 28-åriga Wil är fortfarande kvar i garderoben när hon inleder ett förhållande med betydligt öppnare Vivian. Till råga på allt flyttar i samma veva Ma oönskat in i dotterns lägenhet. Ma har till släktens stora förvåning och förfäran blivit gravid, med en okänd man. Wil försöker hålla minen och vara en god dotter samtidigt som påtryckningarna från familjen blir mer och mer påtagliga. Inte heller blir det bättre av alla nyfikna frågor från mammans gamla vänner i den amerikanskkinesiska gemenskapen där alla känner alla. Förutom den prövande mor- och dotterrelationen, Wils och Vivians förhållande samt en inblick i den kinesiska kulturens USA vävs ytterligare komplikationer in i handlingen. Wils granne och polare Jay möts med viss skepticism av Ma på grund av sin hudfärg och utöver kulturkrockar som denna hinner Saving Face med ett par frågeställningar kring kärlek som trotsar stora åldersskillnader.

Oavsett den späckade dramatiken i handlingen är Saving face framförallt avväpnande rolig och igenkännande oavsett publikens egna kulturella bakgrund. Att för ovanlighetens skull få se asiater, om än amerikanska sådana, i huvudrollerna i en lesbisk romantisk dramakomedi är därmed bara ett stort plustecken.

Filmen räknas in som en äkta queerfilm, både tack vare (eller på grund av) regissören Wus inställning och temat. Men för den sakens skull är filmen ändå mycket sevärd oavsett din läggning. Man får många sköna kommentarer och både oneliners och flerliners som komediska inlägg. Parallellt med då det drama som utspelas mellan de två kvinnorna. Plus lite av mammans prekära situation.

Mamman: [Mandarin] Is that how you speak to your ma who worked nights so you could eat? Who stayed in labor without painkillers so you wouldn't turn dim-witted like your cousin Jimmy? Had I known you would grow so ungrateful I would have held you in.

Vivian Shing: Just tell her I'm a friend. A nice Chinese girl.
Wil : You're not just a nice Chinese girl.
Vivian Shing : I'll fake it.

Yin shi nan nu

2006-07-03T15:02:00.000+02:00

En tidig, 1994, Ang Lee film med den svenska titeln Mat, Dryck, Man, Kvinna är i mina ögon en av hans bättre filmer. Den blev Guldbjörnsvinnaren det året i Berlin och fick en oscarsnominering.

Filmen handlar om en ensam far och hans tre döttrar i Taiwan. Han är den bästa kocken som finns och kan tillaga mat för kungar och kejsare. Hans liv är tyvärr rätt så komplicerat med tre döttrar som alla drar åt olika håll. Det är lite av en novellfilm i fyra delar som bildar en helhet. Precis som familjen. Man umgås inte längre som vanligt, man kommunicerar inte längre. Det enda sammanhängade de fyra har är att varje söndag samlas man till ett överdådigt matbord. Och som titeln anspelar får man sin del av matporr. Kameran glider över maten som tillagas och allt är grymt vackert.

När de samlas för sin familjemåltid så märker man hur alla glider längre ifrån varandra. Fadern är orolig på sitt sätt över hur de västerländska influenserna påverkar sina döttrar. För de tre är så olika man kan bli. Eftersom han inte vet vad eller hur han kan säga något så borrar han ner huvudet och ägnar all tid istället åt maten. Att laga den ena efter den andra mer fantastiska maträtten.

De tre döttrarna har alla sina problem med karriär, pengar, kärlek, umgänge, vänner och så klart fadern. Det är 16 år sen han blev änkling och allt har han satsat på maten och döttrarna. Filmen bygger som sagt på 4 delar är var och en av karaktärerna får sin del. Allt blir dock mest komplext när Fadern märker att han tappar smaken. Det enda, och stora, han kan är ju att vara den bästa kocken. När detta kommer smygande faller hela hans värld samman.

Dessutom "jagas" han av granntanten som inget hellre vill än att fånga in honom. Det vore årets fångst tycker hon. Tillochmed det blir det problem med. Hans känslor är riktad åt ett annat håll.

Detta är en bra taiwanesisk dramakomedi med en del skruvade lösningar och en varm och god roll-lista. Detta är bara ett måste för den som tycker om film, mat, drama och komedi. Och med Ang Lees mjuka hand har man styrt filmen dit den ska på ett helt underbart sätt!

Denna rulle får självklart FEMMA i betyg av mig!

Doosaboo ilchae

2006-06-22T23:49:00.000+02:00

Doosaboo ilchae, or "My Boss, My Hero" is a korean comedy well worth seeing. Je-gyun Yun regisserade denna film 2001 och det kom en fortsättning på den 2006 (Twosabu Ilchae).

Gye Do-shik (Jun-ho Jeong) är en mellanboss inom den koreanska maffian och han har ett problem. Han är inte lärd. Hans bosskollegor och chef retar honom för det och han tas inte på allvar. Hans soldater är dock ståndaktiga och göra allt för sin chef. Högsta chefen beslutar att Do-Shik ska gå i skolan. Så det blir den Tillbaka till Skolan-film. Vilket blir väldigt jobbigt för en maffiachef som är van med en viss order och struktur i en organisation. Hans undersåtar gör det inte enklare. Hur går man från en limosinåkade boss till en enkel student. Och hur hanterar man skolans mobbare?

Inte blir det enklare av att hans värsta fiender har sina influenser i denna skola. En underbart udda och rolig film är det vi får se. Hur den maktstruktur som varje organisation har inte kan anpassas till den nya situationen. Det blir en konflikt mellan viljor och mellan elever.

Filmen växlar ganska mycket från att vara en kritisk studie av det koreanska skolsystemet med hur elever behandlas till att vara en komedi. Vi har korrupta rektorer och lärare, gangsters som är helidioter och halvsmarta och en enorm mix av målet fram till det hägrande certifikatet att han klarat studierna.

Eftersom vi har den klassiska kampen mellan gängen blir det slutligen och totalt en uppgörelse mellan de två. Med skolan som bakgrund och arena. Kampen handlar om vem som ska ha makten över skolan. Precis som i alla, och jag menar ALLA, så strilar regnet ner även i denna film. Se den och njut av blandningen!

Som komedi från den TRE KOMMA FEM och som drama får den en TREA.

Bunshinsaba

2006-06-15T12:42:00.000+02:00

An Byung-ki regisserade denna lilla pärla 2004. Han har även gjort Nightmare och Phone. Detta är en riktig koreans skräckis med alla ingredienser som behövs. Man har absolut med flickan med det långa håret som alltid ha ansiktet nedåt och blicken uppåt. Och som vanligt är det en gammal oförätt som liggen i bakgrunden som spökar.

Det är inte en BRA film i den avsikten att det är kvalitetsskräck utan det finns en del udda scener, skådespeleri etc som gör att det blir en del missar och konstigheter. Men det har man överseende med. Har man sett Nightmare så vet man vad det handlar om igentligen: Hämnden av den Missförstådda Psykiska Flickan. Nu går han ytterliggare ett steg och inkorporerar modershämnden.

Tre flickor samlas och utför en ritual där man ber Bunshinsaba att komma och förbanna fyra andra flickor som är de tuffa och elaka i skolan. Mobboffrens hämnd. Och se, de lyckas. Ganska omgående finner man en av de fyra flickorna död. På ett grymt sätt har de tagit självmord genom att trä en plastsäck över huvudet. Dränka in det i nån brännvätska och sen tända eld på sig själva.

Yu-jin (Lee Se-eun med sina enorma vackra ögon) är ledaren för de tre. Inte ens hon vet vad de ska ta sig till när förbannelsen lyckas. Kim Kyu-ri spelar lärarinnan Eun-joo som ser en flicka i skolan som inte finns. När situationen blir allt värre och fler dör i de mest hemska olyckor eller självmord måste Eun-joo lösa en 30-årig gåta för att rädda Yu-jin och alla andra.

Vad ska man säga? Detta är inte en film som är en bra film. Den har dock ett enda syfte och det är att skrämma skiten ur folk som ser den. Och där lyckas den. Visst, en massa klyschor staplas på hög och alla grepp som man kan ta har tagits. Bara för att ge betraktaren gåshud och känna rysningarna. Det är en helt medelmåttig film som fungerar bra som kort underhållning. Inga oförväntade saker dyker upp och man får osäkerhet, spöken, besatta människor, död och hämnd. Plus en massa bilder på den onda långhåriga flickan som alltid har ansiktet dolt i allt hår. En klar TREA som skräck!!

9 Songs

2006-06-14T10:22:00.000+02:00

Michael Winterbottom är en regissör med flera strängar på sin lyra. Men filmer som 24 hour party people, Välkommen till Sarajevo och nu senast med The Road to Guantanamo så ser vi en bred kompetens. Men 2004 släppte han ut en härlig porrfilm; 9 Songs.

Matt och Lisa (Kieran O’Brian och Margot Stilley) träffas på en konsert i Brixton Academy i södra London, och vi får följa utvecklingen i deras kärleksförhållande från september till december. Under denna period går paret på konsert med bland annat Black Rebel Motorcycle Club, Franz Ferdinand, Primal Scream och The Dandy Warhols, utövar en hel massa sex och åker på en anspråkslös semester tillsammans.

Igentligen förstår jag inte alls filmen. Grundbulten i hela filmen är att den utspelas som små anekdoter till just 9 sånger. Det är en film som trots alla sina explicita sexscener (spöar Brown Bunny med hästlängder i äkthet... detta är ÄKTA knull!!) bör ses flera gången om man vill ta sig in djupare i vad man vill med filmen.

Många nöjer sig säkert med att se sexet och spola vidare sen. Här det gott som könsbilder. Både in och ut och en hel del kladd. Det fungerar det med! Man kan då vara intellektuell och se en Winterbottom-film samtidigt som man sitter och "tillfredsställer sig själv" som det så vackert kan heta.
Eller så tar man lite mer och ser om filmen några gånger. Detta är en äkta "art house" film. Och har passerat censuren i både England och Irland. Det är stort!

Filmen spelar tungt på dialogen mellan de två karaktärerna. Det är en återblick på svunnen kärlek där de tänker tillbaka på vad som skett. Det är mycket utlämnande av sina personer som skådespelarna får vara med om. Där påminner den om många andra snack-filmer men kompletterar det med exploaterande sex.

Jag undrar hur det känns att sitta i en biosalong bland en massa folk och se denna film. Kommer ihåg jag såg Caligula på bio och då lämnade hälften filmen när det blev snusk. Men detta är en kulturfilm så det borde vara helt normalt se karaktärerna utföra oralsex på en gigantisk filmduk. Mellan knullen så glider de alltmer isär och kärleken svalnar. Vackert visat genom att visa Lisa ha sex med en pytteliten dildo och sen kommer Matt in och ser slött och ointresserat på. Mycket skilt från hans tidigare handlande.

En film som får en TRE OCH EN HALV i behandlingen av ett förhållande och en ÖVERLÄGSEN FEMMA för alla äkta snuskscener. Nu kan man se en konstnärlig film och samtidigt ha en personlig stund!

Bully

2006-06-13T12:50:00.000+02:00

Bully är en film av Larry Clark som kom 2001. Clark har gjort flera filmer om ungdomar. Både Kids och Ken Park gjorde skandal när de kom för de handlar väldigt mycket om ungarnas sexualitet och vardagsliv. Denna film har den med ett par pikanta scener. Men det är inte därför denna film uppmärksammades.

Den handlar om en sann historia där ett gäng misshandlade och dödade en mobbare. Manuset till Bully är utformat efter en litterär förlaga av Jim Schutze, filmen bygger på en verklig händelse som utspelades i Florida i början av 90-talet. Filmen handlar om ungdomarna Bobby Kent (Nick Stahl) och Marty Puccio (Brad Renfro) som fördriver tiden med att ta tillfälliga jobb, knarka och ha samlag med tjejer. Bobby och Marty har en knepig relation till varandra där Bobby ständigt kuvar och mobbar Marty med hjälp av både fysiskt och psykiskt våld. När Bobby och Marty träffar tjejerna Ali (Bijou Phillips) och Lisa (Rachel Miner) förändras deras relation. Lisa och Ali inser vilket svin Bobby är och snart börjar tankar på att göra sig av med Bobby cirkulera i ungdomarnas huvuden. Marty släpper fram all sin undertryckta vrede och snart är det ett helt gäng ungdomar inblandade i planerna att ta livet av plågoanden Bobby, vilket de till slut också gör, men hemligheten de alla bär på visar sig vara svår att hålla tyst om.

Filmen får en FYRA. Både för våldet och för de pikanta scenerna..

Posutoman burusu

2006-06-09T13:40:00.000+02:00

Postman Blues kom 1997 och är en underbar liten film av Hiroyuko Tanaka. En av de bättre filmerna jag sett. En "kärlekssaga" är det faktiskt, tro det eller ej efter de våldsamma filmtipsen ovan. Ryuichi Sawaki är en cyklande brevbärare. Under ett av sina besök hamnar han hos en gammal skolkamrat som just "offrat" ena fingret åt sin Yakuza-boss. Tyvärr råkar fingret hamna i brevbärarens väska av misstag. Polisen som spanar på kamraten följer efter brevbäraren hem och gör en nattlig razzia när han inte är hemma. De finner fingret och misstänker genast att brevbäraren är en utomordentligt duktig lönnmördare åt maffian. Ryuichi har inte den blekaste aningen om detta.

En dag finner han en massa post i en dörr som inte tagits om hand på länge. Han bestämmer sig för att ta reda på adressaten. Han finner henne på ett sjukhus där hon vårdas för en dödlig sjukdom. På sjukhuset blir han vän med en annan patient, som råkar visa sig vara en äkta lönnmördare.

Här leder filmen iväg tittaren på en underbar resa med maffian och kamraten som letar efter fingret, polisen som misstänker brevbäraren för en massa mord och under hela tiden faller han för henne och han gör allt för att hennes sista tid i jordelivet skall bli så bra som möjligt. En mycket vacker och gripande film!

Det blir rätt så skruvat när allt i sin spiral leder alla och även oss betraktare mot det ounvikliga slutet. En suverän film som får en absolut FEMMA i betyg!!!

Eno nakano bokuno mura

2006-06-05T10:58:00.000+02:00

Drömmarnas By är den svenska titeln på denna lite annorlunda japanska pärla som kom 1996 regisserad av Yoichi Higashi. Filmen bygger på en essäbok av Tashima Seizo. Han och hans tvillingbror Tashima Yukihiko är mycket berömda barnboksförfattare/illustratörer. Filmen börjar i nutid en sommardag när Seizo besöker sin brors ateljé i Kyoto. Tillsammans skall de arbeta med en bok baserad på deras barndom på den japanska landsbygden. Deras teckningar tar oss tillbaka till 1948, till en liten by utanför Koichi på ön Shikoku i södra Japan.

Åttaåriga Yukihiko och Seizo bor tillsammans med mamma och storasyster. Pappa är statstjänstman och sällan hemma. Mamman är lärarinna och dessutom klassföreståndare i tvillingarnas klass. När pojkarna inte sitter i skolbänken fångar de fisk i bäcken, jagar fågel i skogen, härjar i grannarnas grönsaksodlingar, hamnar i bråk med varandra eller med sina klasskamrater. Det dagliga livet i byn blir till en provkarta över olika sidor av tillvaron: en känsla av tillgivenhet till en fattig klasskamrat leder till ett oavsiktligt svek och sårade känslor; en ny pojke i klassen, den hemlighetsfulle Shenji, ger gestalt åt en en mörkare, mer smärtsam sida av barndomen; en mystisk röst kallar på Yukihiko och Seizo från djupet av bäcken. Och över alltihopa vakar tre allvetande gummor uppflugna i ett träd. När regnen kom förvandlades den översvämmade byvägen till en flod.

"Plasket från en karp eller ål som hoppade fram ur sitt gömställe sände rysningar genom hela kroppen", så skriver Seizo Tashima om sin barndom på 1940-talet i självbiografin The Village of My Paintings, vilken ligger till grund för Drömmarnas by. Filmen bygger på just sådana upplevelser som barn - som ännu inte förlorat kontakten med naturen - kan ha.

Regissören Yoichi Higashi har tillsammans med Takehiro Nakajima gjort en tämligen fri manusbearbetning, där korta sekvenser och episoder bildar en mosaik som på ett levande sätt fångar tvillingarnas möten med omgivningens varelser - verkliga såväl som övernaturliga; en mosaik vars sammanfogande kitt utgörs av myt och fantasi såväl som av realism.

Detta är en väldigt bra japansk film om de två barnen. De spelar inte några roller utan ÄR de två tvillingarna som lever, leker och bråkar som bara barn kan göra. En klockren FEMMA är denna film!

Hoh Xil: Mountain Patrol

2006-06-02T11:42:00.000+02:00

Mountain Patrol är en film som utspelas i Kekexili, Kina. Det är ett område som idag är ett naturreservat och handlar om den kamp som 1993 - 1996 utkämpades mellan tjuvskyttar och ett frivilliggäng som ville bevar den utrotningshotade Tibetantilopen (Shahtoosh-ylle är enormt efterfrågat). Filmen inleds med en ganska brutal scen där vi blir introducerade till tjuvjägarnas beteende och moral.

En prickskytt har skjutit en av frivilliggruppens medlemmar så en journalist, Ga Yu, från Beijing åker till detta ödlsiga landskap där han vill intervjua ledaren Ritai. Han möts först med skepsis men när han meddelar att han kan sprida kunskapen utanför området så tas han upp och får följ med på nästa patrul.

Detta är en film som är både vacker, sorgslig och ganska unik. Det är inte ofta man finner filmer utspelande i Tibet med tibetanska skådisar som samtidigt inte handlar om Den Lilla Buddhan eller så. Detta är ett slag i den miljödebatt och om handeln med utrotningshotade djur. Tjuvjägarna far omkring och skjuter antiloper på löpande band med automatkarbiner. Patrullen finner på hundratals skinn och än fler döda djur. Det är många vackra bilder från det ödsliga landskapet samtidigt som det handlar om den hårda verkligheten som alla tvingas leva efter i denna karga miljö. Man får se filmen från journalistens vy där han är helt beroende av sina guider, trots han har tibetanska föräldrar. Han blir chockad av den brutalitet som ett gäng tjuvjägare utsätts för samtidigt som han förstår hur svårt allt är. Speciellt när ett fordon går sönder och man tvingas lämna kvar några gruppmedlemar.

Filmen utspelas i Hoh Xil som ligger i Kina och blev nationalpark 1996. Framförallt tack vare de reportage som Ga Yu skrev. De chockande landet och folk insåg att något viktigt höll på gå att förlorat. Undert flera år drev denna frivilliga rörelse ett försök till skydd för djuren i området. Men de drev detta helt utan stöd från staten. Man samlade in pengar och resusrer så de kunde åka ut på långa patruller och försöka störa jägarna så mycket som möjligt. Två patrullkaptener mördades och många andra gruppmedlemmar. Filmen är inspelad på plats och man talar mandarin och tibetanska. Nästan alla skådisar är lokala amatörer men det syns verkligen inte. Detta är en vacker men grym historielektion. En väldigt klockren film som man borde se. Om än inte för att det är en film på tibetanska.

Filmen får klockrent FYRA KOMMA FEM i betyg och det är för kvaliteten och filmtekniken! Kuriosa så erhöll den "Best Film and Best Cinematography på Golden Horse Awards in Taiwan 2004"

It's All Gone Pete Tong

2006-06-01T14:33:00.000+02:00

Detta är en metafilm skapad av två olika stilar. Dels dokumentärmodellen med intervjuer och klipp samt den normala spelfilmen. Paul Keye spelar Frankie Wilde. Den bästa DJ som Ibiza har skådat. I 11 år leder han dunkadunka-livet på de hippaste partyklubbarna. I grund och botten är han ett knarkande och supade svin som leker genom livet.

Filmen är grymt lömsk och väldigt bra gjord. Introduktionen om att detta är en sann historia, folk som pratar om Frankie och hela stuket på filmen är genial. Synd bara allt är en uppdiktad historia.

Frankie lever livet på ön med snyggaste frun, oändligt med knark, musik, nattliv och sprit. Han är Kungen av Ibiza. När han en dag märker lite tinnitus. Sen går det snabbt utför. Utan sin förmåga att mixa o sampla så blir hans musik sämre och sämre. Tillslut är han helt döv och när alla lämnar honom faller han så djupt han kan. Han låser in sig hemma och vadderar ett rum. Sen försöker han knarka ihjäl sig. Han kämpar mot sina demoner på ett sätt jag kände väl snott. I Donnie Darko finns en karaktär som bara huvudpersonen ser; en stor j*a kanin. I I's all Gone så är det en bautagrävling som är "demonen". På samma sätt som Luke Skywalker måste kämpa mot sig själv så är det enorma fighter mellan Grävlingen och Frankie. Varje gång som Grävlingen vinner måste han snorta mer kola.

Men som i alla sagor så vinner Frankie sin kamp och bestämmer sig för att leva igen. Han möter Penelope, en döv lärarinna som lär Frankie att läsa läppar och känna musiken. Sakta men säkert lär han sig sin egen musik och skapar en ny demo. Det blir den största hit han haft. Rätt upp på topplistorna. Och sen kommer budet om att stå på scen igen. På Renaissance så genomför han ett framträdande som lyfter taket. Och sen pissar han på hela det kommersialiserade etablissemanget. Han vill ha sitt egna liv.

Detta är en ganska hygglig rulle som helt klart får TRE OCH EN HALV i betyg. Som bonus får vi den mörka skänheten Kate Magowan som spelar frun Sonja. En av de skönaste golddiggers vi sett på bioduken!